Katten har redan sprungit och gömt sig på övervåningen och systern är inte hemma, vilket är tur berättar Liam och tar ett andetag.

– Ni får nog hålla för öronen, säger han.

Hela huset fylls av ljudet av tonerna från klassiska Scotland the Brave.

Trots att Liam växte upp i en familj som spelat och lyssnat på säckpipa dröjde det innan han bestämde sig för att själv börja.

– Jag blev meddragen på Saint Patrick's Day parade som liten och pappa har spelat musiken i bilen, men då ville jag bara stänga av.

– När jag började lyssna på musiken i ettan eller tvåan på gymnasiet så kände jag: shit det här är bra, säger han.

Om man inte vill störa allt för mycket så kan man öva på övningsflöjten.

Mikael Andersson

Bröllop, begravning och firmafester

För drygt ett år sedan tog han beslutet att följda med sin pappa som spelar med Stockholm Pipe Band och som är en av tre säckpipsorkestrar i Stockholm.

De spelar såklart på Saint Patrick's Day, men även på bröllop, begravningar och firmafester. Till skillnad från de andra banden så tävlar Stockholm Pipe Band, och de kan stoltsera med att 2001 vinna världsmästartiteln i sin klass.När Mitt i träffar Liam har han precis kommit hem från en tävling i Danmark. "Det enda jag lyssnar på"

Idag upptar instrumentet en stor del av hans liv och på den korta tid han spelat har han lyckats blir riktigt bra.

– Det är det enda jag lyssnar på och det enda jag spelar, och jag har hört från pappas kompisar att han var likadan, säger han.

– Musiken ger mig en känsla som jag inte får någon annan stans. Sen är det en stor community runt om i hela världen, säger han.

Vad tycker dina vänner om att du bara vill lyssna på säckpipa?

– De kan bli lite jobbigt när jag ska styra musiken och alltid sätter på något som har med pipa att göra. Men de tycker det är kul också och följer med när vi spelar, säger han.

Han bor hemma med mamma, pappa, syster och två katter i det röda huset på Ellagårdsvägen. Hans två äldre systrar har redan flyttat ut.

En viktig del i musiken är den klassiska höglandsdressen. Liams band bär en kilt med blackwatch tartan, alltså mönstret på kilten, höga svarta strumpor, vit skjorta och väst med silverknappar.

Man kan tro att det är lungorna som får jobba mest host en säckpipsblåsare. Men enligt Liam är det magmusklerna.

Mikael Andersson

– Idag har jag inte bandslipsen, det här är en slips som jag fått av min pappa och som han hade på sig när han spelade med St. Laurence O´Toole Pipe Band från Dublin, säger han.

För vidare musiken efter bortgången

Liams farbror Bjarne var den som fick Liams pappa att börja spela trumma i säckpipsorkester.

Han berättar att han har farbrorn som stor förebild.

– Vi har alltid hållit på med musik i vår familj och han spelade själv. Han gick bort 2021 och när han gjorde det så kände jag på något vis att det var min tur. Jag kände att det blev en generationsgrej.

– Han älskade musik och jag tror han hade varit stolt idag, säger han.

Liam vill bli en av de bästa, vilket innebär mycket övning.

– Ska man bli rikligt bra så måste man öva varje dag, men man har också en practice chanter (övningsflöjt red anm.) som man måste inte spela på storpipan hela tiden.

Hur jobbigt är det för lungorna?

– Det är många som tror att det är lungorna – men det är mer magmusklerna. Man använder dem och armen för att få ett jämt tryck hela tiden, det är inte lätt.

Vad är nästa mål?

– Nästa år ska jag vara med på World Pipe Band Championships i Glasgow (VM), mina förhoppningar är att vinna, säger han.