"Jag har hållit på med thaiboxning i sju och ett halvt år. Det har gått ganska bra. Det är mycket eget ansvar, samtidigt som jag har kul.
I thaiboxning utvecklas man mycket psykiskt. Jag vet vad jag kan göra och även om det är jobbigt går det alltid att lösa. Jag vet hur jag ska hantera stress och hålla mig lugn i vissa situationer som inte 'vanliga' människor klarar. Folk undrar hur jag kan vara så lugn och ändå slåss, men aggressionerna fastnar i ringen.
Det är kul att vi använder hela kroppen: händer, armbågar, knän och ben. Det är svårare, så det blir roligare. Och det är inte så mycket skydd. Det är spänningen man fastnar för. Man måste träna lite mer och vara lite smartare än den andra. Det gäller att träffa och inte bli träffad, vilket är lätt att säga men svårt att göra."
"I år tänkte jag att jag skulle testa att tävla lite mer och kolla vad jag kan göra. Så jag bestämde mig för att prova på kickboxning. Där använder man inte lika många kroppsdelar. Jag tänkte att det skulle vara lite lättare men det gick snabbare än vanligt, thai är lite mer avslappnat. Men man är ändå en fajter! Och det gick bra, jag kvalade in till SM. Jag skulle bara testa, det var inte hela världen om jag torskade. Så tog jag hem det! Men finalen var jobbig. Jag kom hem med sne haka och fick knäcka tillbaka den. Men det var lugnt.
Jag vill alltid vinna, speciellt i skolan. Om det är tentaplugg, föreläsningar eller grejer som ska in vill jag att det ska vara perfekt och bra. Jag sitter hellre uppe en timme extra än går och lägger mig och tar det i morgon.
I år vann jag också SM i thaiboxning. Men det finns mycket mer att hämta. Nästa år är det VM – i Thailand. Man vill att de ska komma ihåg en. Inte att man kom dit och fick stryk, utan att man imponerade. Jag vill visa att vi svenskar kan slåss också."
Berättat för Alexander Kuronen.