– Här kommer en halt tant! Det är väl märkvärdigt med en lärare som är 95 år? Jag har två brutna lårben!, säger Barbro Thörnelöf och lyfter sin rollator steg för steg uppför stentrappan till Grünewaldvillan.

Minnet snavar ibland men hon kommer ihåg förväntan och nervositeten i klassrummet när hon mötte sin första klass i Vikdalens skola 1950.

– Det var jättespännande. Jag skulle spela psalmer fast jag inte kunde. Jag spelade Für Elise hela tiden.

Hon slår sig ner i en fåtölj och får hjälp av sina gamla elever Wera Bergius, 78, och Tom Appelgren, 78, att se tillbaka på skoltiden.

– Vår fröken såg till alla. Hade vi gjort teckningar fick alla sätta upp dem på väggen. Alla fick uppmärksamhet. Det spelade ingen roll om någon inte var lika duktig, säger Tom Appelgren.

Whiskey för ömma knän

Ingela Jung haltar in en kvart försenad till klassåterträffen och klagar över artros i båda knäna.

– När jag gick ner för en trappa så small det till. Jag får ta lite whiskey så blir det bra.

Minnesbilderna från skolstarten har etsat sig fast.

– Det var spännande! Fröken ringde in i en riktig klocka och vi hade utedass på gården. När det var minus tio var det ju så där, säger Tom Appelgren.

– Utedassen låg där McDonalds ligger i dag, säger klasskompisen Ingela Jung.

Johan Kristensen

johan.kristensen@mitti.se

073-515 93 66