Hagalunds industrier började byggas på 1920-talet.

Hundra år senare har omvandlingen börjat på allvar.

Totalt planeras här för 3 500 bostäder invid nya tunnelbanestationen Södra Hagalund.

Men måste man börja om från början när man skapar en ny stadsdel?

Vi träffar arkitekten Tove Sjöberg vid en av Industrivägens tegelkåkar som pekats ut för rivning.

Hon är medgrundare till den svenska grenen av nätverket Architects climate action network, Acan.

Gedigna tegelbyggnader, 80-talskontor och gamla plåtskjul. Blandad bebyggelse i Hagalunds industriområde.

Mikael Andersson

Här planeras i en första etapp för 350 lägenheter och 20 000 kvadratmeter kontor. Men att riva och bygga nytt är resursslöseri, skriver Acan i ett yttrande till staden.

– Det här är byggnader som nog kan stå i hundra år till. De har vad som kallas generella planlösningar och kan användas till mycket, som butiker, kontor eller verkstäder och säker också byggas om till unika bostäder, säger Tove Sjöberg.

Blandad stadsdel

Varför bevara? Av klimatskäl, förstås – byggbranschen står för 22 procent av utsläppen – men också för områdets potential.

– Det finns få så välnyttjade industriområden kvar i Stockholmsområdet. Det bör man se värdet i. Genom att låta verksamheterna få vara kvar i sina lokaler och bli en del av utvecklingen går det att skapa en blandad stadsdel som tillvaratar historian samtidigt som man är varsam med resurserna.

– Lyckas man med det kan Solna verkligen sättas på kartan. Industriområden som tas om hand blir ju ofta väldigt omtyckta. Södra Hagalund skulle kunna bli som Kødbyen i Köpenhamn eller Meatpacking district i New York.

Rivningsivern avtar

Hon säger att Hagalunds industrier är ganska typiskt för den bebyggelse som försvunnit de senaste decennierna.

– Det är ofta områden med dåligt underhållna hus som hyrs ut på korta kontrakt eftersom man vet att det finns rivningsplaner, det kan upplevas som ruffigt och otryggt och till slut river man och bygger nytt i stället.

Gröna linjen har planerad trafikstart 2028. Målet är att ha de första kvarteren klara då.

Mikael Andersson

Ur gestaltningsprogrammet för etapp 1. Här har samtliga byggnader rivits och ersatts med nybyggnation. Men nu ses över om hus i södra delen av området kan sparas.

Solna stad

Enligt Tove Sjöberg har pendeln dock svängt.

– I Norge pratar man knappt om rivning längre. Paris och London har nya restriktiva rivningsregler. Fler inser att det är dumt att riva, fastighetsägare kovänder även i Sverige. Det är stor skillnad nu än för bara ett par år sedan.

Vad kan det bero på?

– Det finns ett större klimatfokus. Sedan tror jag att fler får upp ögonen för det unika. Varför bygga ett till Hagastaden med höga hus när man kan få till något spännande med en varierad bebyggelse?

Meatpacking district, New York.

Wikimedia commons

Kødbyen, Köpenhamn.

Wikimedia commons

Solna: För dialog

Den frågan är väckt även i Solna stadshus, visar det sig när Mitt i ringer byggnadsnämndens ordförande Martin Eliasson (S).

Han berättar att dialog förs med fastighetsägaren Humlegården om det går att bevara något av husen i första etappen.

– Jag tycker det vore bra om man kan spara något hus, helt eller delvis, i stället för att riva.

Det är en ny inriktning?

– Vi har en annan politisk inriktning nu och tycker det är viktigt att bygga klimatsmart. En del i det är att försöka hitta nya användningsätt av gamla hus.

Han betonar att staden har förbundit sig att bygga några tusen stationsnära bostäder, det ska delfinansiera nya tunnelbanan. Gamla industrier och kontor kan vara svåra att bygga om.

– Men jag tycker att det är viktigt att det utreds, både i den här etappen och när vi jobbar fram en struktur för hela området.

Var det fel att riva de tre husen tycker du?

– Jag vill inte recensera tidigare styre. Vi var skeptiska till delar av rivningen, men det är överspelat. Nu jobbar vi framåt och försöker spara hus där det går.