Det är 15-åringen Hussein från Alby som står i centrum i Alex Khouries debutroman "Bror". Berättelsen börjar en livlig sommarkväll och slutar vid en tyst sjukhussäng. Däremellan får vi följa hans oskyldiga intåg i kriminalitet som på kort tid involverar kriminella nätverk och vad det får för konsekvenser för honom i livet.

Men Alex heter egentligen inte Alex. Det är en pseudonym.

– Jag är en man i 30-årsåldern som till vardags arbetar som socialarbetare. Jag har arbetat i flera utsatta områden i Stockholmsregionen och har mycket erfarenhet av ungdomar som rör sig i nätverksmiljöer och annan problematik, bland annat Botkyrka, säger han när vi träffas hemma i hans vardagsrum.

"Alex" poängterar att berättelsen om Hussein är fiktiv – även om platserna i boken är högst verkliga. Hussein representerar i stället alla de berättelser som Alex får höra av ungdomar han träffat i sitt arbete. Pseudonymen är för att skydda dem och att de inte ska känna att han tjänar en slant på deras historier.

– Jag har sekretess i min yrkesroll och kan inte skriva om de livsöden jag möter, även om jag tror att Sverige som samhälle skulle må bra av att höra de faktiska livsförhållandena. Men jag valde skönlitterärt också för att komma karaktärerna nära: visa att Hussein ursprungligen är en fin pojke men som genom de saker han gör blir som kolera i samhällets ögon, säger han.

Därför Botkyrka

Alex menar att andra platser i Stockholm har skildrats i betydligt högre grad än Botkyrka. Därför var det självklart för honom att centrera sin berättelse just här.

– Det är en levande förortskultur, men också ett område som jag upplever har hamnat i medial skugga – det har skrivits spaltmeter om pojkarna i Järva men inte om grupperingarna i Botkyrka. Då ville jag fylla ett vakuum samtidigt som jag lyfter ungdomsperspektivet, säger Alex.

"Finns en människa"

Som socialarbetare har Alex Khourie sett mycket, både glädje och misär. Men lösningen på gängproblematiken är inte att skjuta till mer till socialtjänsten eller polisen. Problemet måste lösas underifrån, tror han.

– Att höja folks livsvillkor. Om de kriminella nätverken ska växa krävs bördig mark som består av ekonomiskt resurssvaga föräldrar, föräldrar som inte är starka i sin föräldraförmåga och det krävs en utsatthet som tar sig uttryck i att man inte känner sig som en del av samhället. När flera tusen personer uppfyller de här kriterierna växer problemen, säger han.

Brors huvudkaraktär Hussein får representera alla dessa. Att se honom är att se alla de som är på glid i förorten.

– Jag vill att folk lägger ifrån sig boken och ändå kan känna för Hussein med vetskap om vad han har gjort – att det finns en människa där bakom, säger Alex.

Det tog flera år att skriva Bror. Men nu är den klar och det är Alex Khourie själv som pryder omslaget.

Angie Gray