Allt började egentligen som ett internt skämt. Dallas var fortfarande hyfsat stort på tv, och fyra snubbar som jobbade i krogbranschen kallade varandra för Cliff Barnes när de inte hade fått napp en utekväll.
– Vi var väl alla losers och Cliff Barnes i Dallas var ju just en sådan. Någon under kvällen blev alltid J.R, men det var aldrig jag, säger Björne Eriksson.
Den gamla vännen Henrik Wolff skrattar. Själv var han bara nästan med och grundade krogen, däremot lade han dess första budget. I dag äger han den.
– Vi hade ett loserrum med bilder på Hitler, oss själva och Hammarbys a-lag. Vi valde personal efter personlighet i stället för cv. Konceptet har väl alltid varit att alla som kommer hit får skylla sig själva.
Ingen vip
Dörrarna till Enkehuset på Norrtullsgatan slogs upp fredagen den 13 januari 1995.
Genom fest på söndagar, livemusik och mat från hela världen spred sig ordet vidare från krogpersonal och kändisar som gick ut när andra var hemma. I 20 år var menyerna handskrivna, allting lustigt formulerat med förtäckta skämt från personalen i marginalerna.
– Vi kan dementera en gång för alla att man får dansa på borden. Det gjorde folk till en början, men många skadade sig. När vi förbjöd det gick de över till att dansa på stolarna. Vi körde med gult och rött kort, men alla dansade tills de fick ett gult kort. Då fick vi gå över till rött direkt, säger Björne.
– Och så kan vi säga att det finns en person som jobbar här som har kilt, inte alla. Klart han får ha det.
Så här kan det se ut en kväll när det är knökat i baren.
@philip_photos
Kungabarnen gäster
Henrik Wolff nickar.
– Anledningen till att vi överlevt är väl att det här är en demokratisk krog. Vi har aldrig haft några listor, ingen vip. Folk som jobbar här har gjort det länge, så något måste vi väl göra rätt.
Marknadsansvarige Alex von Reschreiter gräver bland pärmar med papper och fotografier utspridda på ett bord. Ett år efter öppnandet utsåg det amerikanska veckomagasinet Newsweek Cliff Barnes till en av världens bästa barer.
– Även om mycket är detsamma hänger köket och baren med i tiden. Men konceptet har inte ändrats i grunden. Konstigt nog är det fortfarande kö ner till knuten varje fredag.
– Att jobba på restaurang är väldigt slitigt. Man måste ha kul, vilket vi också har. Det är också något gästerna märker av, säger Henrik.
I losers corner satt förr bilder på ägarna, Hitler och Hammarbys a-lag. "Idag hade väl Putin och Trump suttit där med", säger grundaren Björn Eriksson.
Pekka Pääkkö
Ett tag var de krogen som sålde mest Carlsberg Hof i hela Sverige, enligt Björne, som menar att öldrickandet sedan dess minskat medan spriten däremot har ökat i försäljning.
Det tråkigaste under de här 30 åren är förmodligen pandemin. Krogen tjänade då knappt något alls.
Men de återhämtade sig snabbt, och killarna återkommer till att hemligheten bakom framgången nog måste vara att de är så noga med att behandla alla gäster lika. Björne pekar på ett litet bord.
– Vi kallar det Säpobordet. De brukade sitta där när kungabarnen var yngre och ofta kom hit för möhippor och sånt. Här blev de en i mängden.
En låtönskning kostar 500 kronor. Eller 22 500 om det är Håkan Hellström. "Vi har sålt en sån önskning, han verkligen måste haft något att bevisa. Håkan är väl värd varenda krona", säger Henrik Wolff. Billigare önskningar är bland andra Carola som kostar 1000 kronor.
Pekka Pääkkö
Startat bränneri
På scenen bredvid gjorde Zara Larsson sitt första uppträdande. Musikbolag som Sony och Warner brukar låta sina artister uppträda här.
– Ingen visste ju vem hon var då. Vi fick bara veta att den enda under 18 i lokalen var en liten blond tjej vi inte fick servera, säger Alex.
Förra året startade de ett bränneri i en källare till systerkrogen Sue Ellen på Tulegatan. Den egna ginen säljer de i baren och på Systembolaget.
Utelivet är annorlunda
De senaste åren har folk blivit mer ordentliga och går hem tidigare. Men för loserbaren rullar skämtet vidare och de har börjat fila på en bok.
– I dag vet ingen vad Dallas är längre. Men det häftiga är att Cliff Barnes blivit en institution i Vasastan, precis som Tranan och Tennstopet, säger Björne.
Oljemålningen av George Costanza från Seinfeld är en av de "nya inredningsdetaljerna" på Cliff Barnes. Den har hängt där i 15 år.
Pekka Pääkkö