De växte tillsammans med Ros-Maris bror Jan-Åke Åkerström alla upp i det då nybyggda Vällingby och släpper nu boken "Vällingbybarn". Ros-Marie, Siw och Karin bor kvar i stadsdelen. 

– Vi växte upp på Multrågatan och Ullångergatan på 50- och 60-talet och gick på Vällingbyskolan. Det var otroligt mycket barnfamiljer överallt. Alla var ute och lekte långt in på kvällarna, säger Ros-Mari när vi träffas på ett kafé i centrum.

Råcksta centrum fullt med butiker

Vällingby centrum med folkvimlet eller skobutiken lockade vännerna nästan varje dag efter skolan.

– Även Råcksta centrum hade fullt med butiker. Det fanns en stor glädje bland alla som flyttade hit. Alla hem var inte stora men de kändes luftiga, moderna och så fanns kylskåp! berättar Karin.

Fritidsgården Tegelhögen, eller Centrumgården som den kallades först, var otroligt populär och ofta fullproppad med ungdomar.

En sånggrupp över på fritidsgården Centrumgården, som det först hette. Senare bytte gården namn till Tegelhögen.

Stockholms stadsarkiv

– Benny Andersson växte upp här och både Hep Stars och Tages lirade! Man lärde sig foxtrot, säger Siw.

Det fanns viss exklusivitet med hattbutiken och Malmbergs päls i centrum. Söndagsmatinéer visades på Fontänen.

– 1 krona för entrén och 25 öre till godis fick vi av mamma. Vi hade inte alltid råd, men ibland, berättar Siw.

Varm choklad och flörtar på Pallas

Pallas kondis var tjusigt när det var nytt. Hade ungdomar pengar var det inte sällan hit man gick för att synas och träffa killar. En varm choklad med vispgrädde var det som gällde.

– Vi växte upp med en ensamstående mamma, men kämpade tillsammans. Ibland behövde hon jobba extra, säger Karin.

I det nya centrumet samlades även a-lagare och i S:t Tomas kyrka bjöds hemlösa på decemberkaffe, minns Ros-Mari.

– "Kenta" och "Stoffe" var lika gamla som oss. Man stötte framförallt på dem under andra hälften av 60-talet vid centrum. En gång jagades "Stoffe" av civilpolis, han slängde en haschboll till mig som jag sen spolade ned på toaletten hemma. Han hade hoppats jag skulle gömma den åt honom, berättar Ros-Mari och skrattar.

Men det var tydligt att en blandning av folk i Vällingby var stadens mål. Här fanns ju både villor, radhus, bostadsrätter och hyreslägenheter.

– Trots att det var många barnfamiljer här så var det stor skillnad på hur bra ställt man hade det, men det talades inte högt om det. Vi kände oss ifrågasatta ibland för att vår mamma var skild och ensamstående, man fick ett helt annat bemötande än de som bodde i kärnfamilj. Men man tog sig igenom det, säger Karin.

Saknar ett kitt

De känner en stolthet över att komma från Vällingby.

– Vi trivs fortfarande väldigt bra, men saknar det där som fogade samman orten. Fyrverkerier som nu när Vällingby fyller jämnt, något arrangemang kring lucia, julgransplundring, en julbock! Något som skulle dragit alla till centrum, säger Siw.