Många har pustat, suckat, skrattat, gråtit och haft rejäl ångest kring bostadsmarknaden i Stockholm.
Men har vi känt ren skräck kring den?
Höstens stora föreställning på Kulturhuset Vällingby, "Kontraktet", är en skräckhistoria kring stadens bostadsmarknad, som regissören Lola Zackow beskriver som något av det läskigaste vi känner till.
– Jag är skräckfantast och har varit det hela mitt liv, att få översätta skräckens specifika formspråk till scen är en otroligt rolig uppgift, säger hon.
Victor Iváns karaktär får äntligen ett hyresrättskontrakt – men det blir inte som han trott.
Leonard Stenberg
Lola Zackow har inspirerats av Jordan Peeles skräckfilm "Get Out" och Lorcan Finnegans science fiction-rysare "Vivarium", säger hon.
– Men även Carl Jung och Freuds teorier om thanatofobi, rädslan för att dö.
Märkliga saker händer
I centrum finns Albin som äntligen får sitt första förstahandskontrakt – en hyresetta i Vällingby.
Men så fort han får nycklarna börjar en rad märkliga saker ske.
Leonard Stenberg
Hela huset verkar bära på en mörk hemlighet.
Det blir långt ifrån vad Albin hade hoppats på, och regissören försöker fängsla tittarna kring frågan om vad som egentligen hände i lägenheten innan Albin flyttade in.
Har skrivit över 20 pjäser
Manus står Isabel Cruz Liljegren för, som nu skrivit över 20 pjäser.
– Med "Kontraktet" vill jag prata om mellanförskapet och rotlösheten hos unga. Samtidigt ska möjligheten ges för betraktarna att befinna sig i en annan människas inre universum. Jag vill göra konst som berättar om samhället, men samtidigt förtrollar det.
"Clownen skulle vara både gullig och creepy", berättar Amanda Hedman Hägerström, kostym- och maskansvarig.
Leonard Stenberg
Även Isabel har inspirerats av Carl Jung.
– Roman Polanskis "Hyresgästen" är också en stor inspiration, säger hon.
"Clownen skulle vara både gullig och creepy"
Kostymen läggs det mycket kraft på i "Kontraktet", inte minst på clownkaraktären Payaso.
Man har velat använda sig av klassiska skräckfilmsfigurer, berättar Amanda Hedman Hägerström, kostym- och maskansvarig.
– Clownen skulle vara både gullig och creepy.
Man har jobbat med obehagskänslan som kan uppstå när man inte vet om något är levande eller dött, säger hon.
– Clownens leende triggar liksom den kusliga känslan hos många. Payaso spelas av både en docka och en skådespelare.