Järfälla modelljärnvägsförening
Ett tåg stannar till i en amerikansk håla. En baktung polisbil står parkerad. En greyhoundbuss väntar otåligt vid stationen.
En bom fälls upp, signalen växlar färg och tåget rullar vidare. Förbi nya städer med reklamskyltar, tågstationer och fabriker. Förbi bensinstationer, hotell och snabbmatsrestauranger.
Små orter med namn som Springfield och Newport passerar revy.
Här behöver man en hel dag för att hinna se alla detaljer?
– En dag? Jo tack, vi har varit här i snart femtio år, säger Tommy Andersson, ordförande i Järfälla Modelljärnvägsklubb (JMJK).
En tågstation i en industrimiljö. Överallt pågår små scener med leksaksfigurer.
Erik Lejdelin
Styrs med telefonen
Han kikar ömsom på telefonen, ömsom på tåget som med ett knastrande ljud rullar genom landskapet.
– Vi har de senaste åren gått över till att köra tågen digitalt med hjälp av telefonen.
Men plötsligt stannar tåget. Tommy Andersson kliar sig i håret och ropar på Tord Reimar som orsakat någon slags kortslutning i andra änden.
– Reportern försöker ju filma här. Kan du sluta med det där?
Det är varmt i skyddsrummet under Fastebolskolans gymnastikhall i Viksjö. Ovanför svingar mellanstadiebarn i ribbstolar. Här nere, bakom tjocka järndörrar med tunga reglar, har det pågått en annan slags lek – i ett halvt sekel.
Här har medlemmarna, de flesta nu långt förbi pensionsåldern, byggt upp ett USA i miniatyr.
– I början hade vi några ungdomar som kom hit, men de är ju i sextioårsåldern idag, säger sekreteraren Lars Nilsson.
Lars Nilsson, sekreterare, är den som byggt ihop husen och miljöerna: "Det mesta har vi beställt från Amerika".
Erik Lejdelin
Förutom allt arbete med själva tågen har mycket tid lagts ner på miljöerna. Lampor lyser, och i vissa hus rör sig figurerna.
Erik Lejdelin
En social plats
I den lilla föreningslokalen står en tjock-tv. Ovanför hänger ett fotografi från en resa till Kalifornien. En handfull män med stolta leenden står framför ett lok. Kaffet puttrar, det prasslas med ett paket chokladbollar.
För många började det med en modelljärnväg de fick som julklapp som barn.
– Det handlar om en fascination för de riktiga tågen, men också för kamratskapen. Vi sitter ju här snackar skit också, säger Tommy Andersson.
De tittar ofta på gamla videoband på tåg när de fikar. Nu rullar en inspelning på tågbanan gjord någon gång under 1990-talet.
– Ibland ser man sig själv flimra förbi och då tänker man fan vad tiden går.
Två män har fått motorstopp och försöker knuffa sin bil, något oklokt, uppför en backe.
Erik Lejdelin
En greyhoundbuss som den här köper de in via postorder – den kostar omkring 500 kronor.
Erik Lejdelin
Blir utslängda
Men innan jul kom ett mejl från kommunen. Budskapet var tydligt: "Hur mycket tid behöver ni för att flytta?". Kommunen ska ha tillbaka skyddsrummet, på grund av "det förändrade omvärldsläget".
– Det här går inte att flytta. Det har heller inte fattats något beslut, det finns ingen vi kan prata med. Det är bara en process som pågår i kommunen, det hela känns lite Kafkaartat.
Han säger att MSB inte ändrat några regler – det är fortfarande regeln om att skyddsrum ska kunna tömmas på 48 timmar som gäller.
Men kan ni göra det?
– Ja, vi menar att vi kan det. Jag kan köpa in en motorsåg och såga sönder allting i fall kriget skulle komma. Blir det krig kommer man väl ha annat att tänka på.
Han säger att de hört av sig till flera politiker i Järfälla, men inte fått något svar.
– De är väl upptagna med att gräva skyttegravar.
En gammal tågstation.
Erik Lejdelin
Ett mariachi-band spelar för en förbipasserande polisbil.
Erik Lejdelin
Kostat mycket pengar
Modelljärnvägen har också kostat pengar. Ett lok kan kosta runt 4000 kronor, ofta mer. Det mesta köper de in via postorder världen över. Men mycket har de också byggt själva.
Varför detta intresse för tåg?
– Varför? Varför håller vissa på med bilar? Det går inte att förklara. Det är bara ett intresse. Vi är ju pensionärer och man kan inte bara sitta och titta på tv. Gumman har sina grejer och jag har det här, säger Tommy Andersson.
En reklamskylt för den amerikanska snabbmatskedjan Kentucky Fried Chicken.
Erik Lejdelin