– Många tror att kommunen sköter det, men utan Lions skulle det inte finnas till, säger Lena Wahlgren.

Hon är engagerad i organisationens Sundbybergsklubb, som startade vårmarknaden. Att arrangera den innebär för hennes del "ofattbart mycket jobb".

Om det är värt det? Javisst.

– Jag är sådan bara, att jag tycker att det är kul att hjälpa till och att skapa något.

"Mår väldigt bra"

Hon är inte ensam om att vilja engagera sig ideellt.

– Jag har gjort det hela livet och vill också att mina barn ska växa upp i en sådan miljö, säger Peter Kuylenstierna, även han Lionsmedlem.

Lena Wahlgren, Peter Kuylenstierna och lille Rufus hänger vid Sturegatan, skådeplats för flera uppskattade evenemang i Sundbyberg. "Det är helt unikt att man stänger av en gata på det här sättet", säger Peter.

Alexander Kuronen

Men för Lions del är det en utmaning att tränga igenom det så kallade bruset.

– Vi får bara använda våra medel till hjälpverksamhet, vi kan inte sätta in någon annons i tidningen eller köpa tv-reklam, säger Lena Wahlgren.

Kräftor kräva återväxt

Samtidigt är Lions i Sundbyberg, med sin mestadels äldre medlemsskara, i behov av nytt blod.

I värsta fall kan det annars innebära slutet för såväl vår- och julmarknaderna som kräft- och surströmmingsskivan, menar Peter.

– Nu är vi vid en punkt där vi är ett gäng som har gjort det här i många år, och behöver hitta nya medlemmar, säger 38-åringen, som just nu sticker ut i klubben med sin ungdom.

Själv kom han i kontakt med Lions på en av deras marknader.

– Många lever isolerat, både äldre och yngre, och hittar kanske inte något sammanhang. Då finns det här, där man välkomnas med öppen famn.

Vilken betydelse har era evenemang för Sundbyberg?

– Jag tror verkligen att det betyder något för gemenskapen, säger Lena. Många pratar långt innan om att de ska komma, man bygger en känsla av "vår stad".