Emil Carlsson Rinstad har färdats långt från barndomens Ulricehamn och första bandet AC/EC, fyndigt taget efter bandmedlemmarnas initialer då Emils efternamn endast var Carlsson.
– Det var på lågstadiet, vi gjorde egna låtar och vi hade en konsert från vår altan. Det kostade tre spänn att komma in och vi fick totalt 90 kronor i gage, minns han, som levt med musiken i olika stadier sedan dess.
Aktuell
Nu är han aktuell med sitt andra soloalbum "Halfway through", sju år efter det första "Silver bell". År som har gått i självreflektionens tecken, men som titeln antyder också har blivit ett slags bokslut av att ha kommit halvvägs i livet.
– Så är det ju. Rent statistiskt. 2013 hade jag spelat mycket piano med andra, som Maia Hirasawa och Kristoffer & the Harbour Heads. Det var ett första trappsteg där jag ville utforska hur jag lät efter att ha spelat i olika genrer och jag som tidigare inte vågat sjunga ville prova det.
Olika faser
För så var det. Efter de första ackorden i lågstadiet med AC/EC har Emil Carlsson Rinstad gått igenom olika musikaliska faser.
– Jag började på kulturskolan och var helt ointresserad. Men jag spelade synt i ett band på högstadiet, uppraggad av Ola Winkler på skolgården. Det var med två trumpeter, så då var steget inte långt till jazz.
– Det blev mycket jazz, ett hantverk det är lätt att gå vilse i och som man måste kunna mycket för att vara med. Men min musik har blivit enklare med åren.
Med på "Halfway through" finns barndomsvännen och trummisen Ola Winkler vid hans sida, som spelat med bland andra Ane Brun, Jonathan Johansson och Loney Dear. Med är också basisten Josef Kallerdahl, som Emil Carlsson Rinstad träffade på Skurups folkhögskola 1997–1999.
– Jag gör ju musik utefter mig själv och spelar som jag gör. Då var det viktigt att göra det med två vänner där vi känner varandra.
Tog ledigt
Inspelningen skedde under två intensiva dagar förra året i Stockholm där de två andra bor.
– Det var en befrielse i det och att jag sjöng samtidigt. Det var förstås tidseffektivt, men blev också organiskt. Vi repade en dag innan, men de hade fått röstmemon på hur låtarna lät innan. Vi var alla i ett och samma rum när vi spelade in, det passade oss bra. Jag tycker det egentligen snabbt blir tråkigt i studio.
Som småbarnspappa mitt i livet och med ett intensivt jobb som kommunikatör på Göteborgsoperan har Emil Carlsson Rinstad klämts mellan sköldarna i skapandet. Lösningen blev att han tog ledigt från både familj och jobb för att skriva.
– Behovet att uttrycka mig fanns ju, så jag låste in mig i tre dagar i Östad kyrka utanför Alingsås. Det var som ett retreat med vitkalkade väggar och råmande kossor utanför. Det kändes exklusivt.
