Förra veckan började i sorg. Medan skolelever på torget mindes sin mördade vän, kom beskedet om ännu ett dödsoffer för skjutningen den 10 juni. Den 43-årige mannen var på tillfälligt besök i Farsta, när han sköts.

Så var det snart inte bara en utan två minnesplatser bredvid varann utanför tunnelbanan.

Statsminister Ulf Kristersson (M) besökte minnesstunden för 43-åringen. Efter skolavslutningen dök Magdalena Andersson (S) upp för att nattvandra. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) och Liberalernas Johan Pehrson har också varit här.

Så kan det se ut när en plats blir representant för ett nationellt problem: Politiker vill visa deltagande och handlingskraft.

Minnesplatser för 43-åringen och 15-åringen utanför tunnelbanan i Farsta.

Mattias Kamgren

Och visst finns det saker att ta tag i. Liknande våldsdåd har skett i Farstaområdet förut – bara inte inför ögonen på så många människor.

Gåvor till fotboll för unga

När Mitt i pratar med eldsjälen Anna Fernström, kassör i FoC Farsta fotboll, är hon frustrerad över bristande resurser till unga.

– Vi har många unga i vår verksamhet som hamnar i kläm på grund av långa väntetider för att få hjälp, berättar hon.

Vad politikerna vill och kan göra återstår att se. Lokalsamhället i Farsta har redan steppat upp. På mindre än en vecka fick FoC Farsta in mer än 280 000 kronor i gåvor. Klubben kunde därmed starta upp sommarfotboll för unga tidigare än planerat. Pengarna kom från privatpersoner, företag, föreningar och församlingar, berättar Anna Fernström.

”Det här är mitt Farsta”

I det nationella medvetandet kan Farsta ses som en farlig plats. Samtidigt finns över 13 000 personer som kallar stadsdelen sitt hem. Förra veckan dök det upp mejl från en kvinna, med bilder av gröna ängar och sol över Magelungen. ”Det här är mitt Farsta”, skrev hon.

Här berättar fem andra Farstabor, om vad Farsta är för dem:

Ulla Hildén, 75 år, Lysviksgatan:

– Jag flyttade till Farsta på 70-talet. Jag har bott på Forshagagatan och Molkomsbacken tidigare. Farsta för mig är lugnet. Jag har två sjöar, Magelungen och Drevviken, där jag går långpromenader med hunden. Jag känner mig så himla trygg här i Farsta, det har aldrig hänt mig något. Jag är gammal, jag kan inte gå runt och vara rädd. Men jag tänker på familjerna efter det som hände.

Ivan Fredriksson, 37 år, Sunneplan, med Moses:

– Farsta är ett hem för mig och min familj. Jag trivs, jag gillar området. Det finns mycket att gå till med barnen och ligger inte så långt från stan. Favoritplatsen är nog Fatsta IP, vi brukar gå dit. Jag känner inte att jag påverkas av det som har hänt. Det kan hända överallt.

Daisy, 20 år, Säfflegatan:

– Jag är uppväxt här i Farsta. Jag känner mig trygg fast saker kan hända. Jag fokuserar inte på det dåliga, jag ser bara det bra och positiva. Farsta är egentligen ett lugnt ställe. Här finns mycket barn och familjer, det är vänligt och trevligt här och nära till allt med ett stort centrum och många parker. Skjutningen, det är bara synd att det ska hända. Man vill inte att det ska hända någon.

Mattias Kamgren

Jamshid Amiri, 43 år, Ekebergabacken:

– Förut var det bra. Vi flyttade från Rågsved till Farsta för att det var lugnare. Jag har fyra barn. Men nu efter skjutningen är det lite oroligt. Barnen är rädda, de vill inte vara i Farsta centrum. Men där vi bor är det lugnt. Vi bor nära vatten. Jag hoppas att allt ska bli bra.

Daniel Söderström, 42 år, Ölmevägen:

– Som gotlänning känner jag att Farsta är lite av ett tillfälligt boende, men jag har ändå bott här i tio år. Jag gillar närheten till naturen, Magelungen, idrottsplatsen och Farsta gård. Centrum är stort, på gott och ont, men det är positivt med tillgängligheten, att det är nära till allt. Jag känner mig inte otrygg men tycker det är otroligt sorgligt att det ska ske.