När Mitt i kommer in i lägenheten i Bagarmossen jobbar Vlad med att ta bort uttjänt fogmassa mellan bänk och kakel i köket. Oleksandr är i gång med en ny tröskel. Senare ska de sätta upp en ny fläkt i köket.

Den 24 februari har det gått två år sedan kriget i Ukraina började. Oleksandr bodde i huvudstaden Kiev som Ryssland återigen börjat attackera. Vlad i det belägrade Mariupol vid kanten av Svarta havet. Han tar fram ett foto som visar hans hus i lågor efter att ha blivit träffat av PC30-raketer från ett stridsfordon.

– Min hemstad och min barndoms stad har blivit utraderad, säger Vlad dämpat.

Vlads lägenhet i brand. Nu bor han i Stockholm med sin flickvän och hund. Här jobbar de på att forma ett nytt liv.

Privat

Oleksandr och Vlad har anhöriga kvar i Ukraina. Deras familjer finns nu inte i något av de mest utsatta områdena. Samtidigt vet de inte vad som är att vänta.

Angie Gray

Både Oleksandr och Vlad ler och skrattar ibland. Men mestadels är de allvarliga. Vi talar om kriget och om att ha anhöriga kvar i Ukraina. Båda har förlorat vänner.

– Många av mina vänner har dött i kriget, säger Vlad.

Fått chansen till jobb

När vi talar om jobbuppdragen de får genom Hammarby Ishockey Direktjobb lättar stämningen. De gör hantverksuppdrag i hus och lägenheter, trädgårdsarbeten, snöskottning och kör avfall till återvinningscentralen. Lönen ligger på 151 kronor i timmen plus semesterersättning. De är tacksamma över chansen till jobb.

– Det är fint att få komma hem till folk och hjälpa till, säger Oleksandr som lämnade Ukraina bara timmar innan invasionen.

Oleksandr sätter in en ny tröskel mellan sovrum och vardagsrum. "Det är inte särskilt svårt. Men du måste vara försiktig och noggrann så att det blir bra."

Angie Gray

Han skulle träffa sin dåvarande flickvän i Grekland. Sedan dess har Oleksandr inte återvänt. Både han och Vlad tänker starta ett nytt liv i Sverige. Samtalet sker på engelska. Plötsligt dyker en svensk term upp. Oleksandr säger "enskild firma".

– Jag vill starta ett företag inom segling. Jobba som instruktör bland annat, säger han.

Siktar på dataspelsbranschen

Vlad siktar på dataspelsbranschen och är i full gång med att söka jobb. Han ritar figurer och miljöer för spel och har redan hunnit med en månad på en spelfirma i Linköping. De svenska spelföretagen har god renommé. Han och hans flickvän drömde om att flytta till Sverige. Han skrattar när han säger:

– Dröm försiktigt. För drömmar kan besannas på ett sätt du aldrig kunde ana, säger Vlad och vi skrattar åt galghumorn.

Ingen av dem har gjort militärtjänsten. Oleksandr berättar att han fick frisedel på grund av en fysisk åkomma. Inte heller Vlad har gjort "lumpen".

Kan ni ha dåligt samvete över att inte vara i Ukraina och stötta kampen?

– Svårt att säga. Krig är något för professionella. Jag har vänner som varit i armén i tio år eller mer. De har ändå dött. Jag skulle bli sönderköttad på en gång, och till vilken nytta? säger Vlad.

Oleksandr fortsätter:

– Att gå in i ett krig är upp till var och en att bestämma. Det är inte något andra kan bestämma åt dig. Jag hoppas att alla förstår att krig inte är en lösning.

Oleksandr säger att han riskerar att bli fast i landet om han skulle återvända. Ingen av dem vet när de kommer tillbaka.

– Visst saknar jag Ukraina. Det är mitt fosterland. Men det är ett annat land efter detta. Jag vet inte vad jag skulle komma tillbaka till, säger Vlad.