Duggregnet faller över Kungliga slottet. Åskådarna har samlats vid yttre borggården med mobilerna i högsta hugg. Snart marscherar åtta högvakter fram och ställer sig på en prydlig rad inför morgonens avlösning. Raden delas upp i två grupper, som marscherar åt varsitt håll mot sina poster. Publiken skingrar sig, vissa skrattar till och följer högvakterna med sina mobiler.

Löjtnant Carl Johansson (till höger) leder morgonens högvaktsavlösning. 

Angie Gray

Med på hundratals bilder

Framför Logården, vid post fyra, står 19-åriga Ivar Kronestedt. I famnen håller han en skarpladdad automatkarbin med bajonett. Här ska han stå kvar i ett par timmar. Utan att ansiktsuttrycket ska ändras.

– Det är många som kommer fram för att ta bilder. Jag fotas minst femtio gånger per dag, säger han.

Intervjun görs innan Ivar går på sin vaktpost, men sitta ner får han inte. Han ser sig omkring med allvarsam blick men släpper fram ett leende emellanåt. Med sig har han 18-åriga Gustav Lindström, som ska gå patrull kring slottet.

Ivar Kronestedt och Gustav Lindström jobbar på slottet som del av deras värnpliktsutbildning.

Angie Gray

Att stå stilla i flera timmar kan vara utmanande. Det gäller att alltid se proper ut och behålla fokus.

 Men ibland är det svårt. Då gäller det att bita ihop käkarna och titta bort.

Det finns olika sätt för högvakten att fördriva tiden. En del räknar antalet fönster man kan se från sin post eller hur många cyklar som åker förbi.

– En vakt kom upp i 1400 fönster förra veckan, säger Gustav.

Ivar poängterar att det är viktigt att ta sin bevakningsuppgift på största allvar.

– Det gäller att hitta en balans mellan sin uppgift och att roa sig själv. Det är ju fortfarande ett jobb som vi fått förtroendet att utföra.

Minst 800 000 åskådare beräknas besöka Stocholms slott varje år i samband med ceremonier som högvakterna deltar i.

Angie Gray

Får ni prata?

– Ja, det får vi. Men det är många som inte vet om det. Vi kan hjälpa till med vägbeskrivningar och svara på frågor, men väljer själva om vi vill svara eller inte, säger Gustav.

– På det sättet kan det nog vara lite mer utmanande att jobba som högvakt i till exempel England, där man inte får prata. Samtidigt har vi i Sverige andra sorters utmaningar, som att vädret och temperaturen förändras mycket under året men att vi fortfarande ska ha samma uniform, säger Ivar.

– Det blir väl inga direkta konsekvenser om man skrattar, men kan man inte hålla sig vid ceremonin blir det ju ganska dålig stämning, säger Gustav.

Angie Gray

Bor på slottet

Under en vecka bor och arbetar Ivars regemente på Kungliga slottet som del av deras värnpliktsutbildning.

– Vi gör allt här: äter, sover och jobbar. Vi kan ansöka om permission om vi vill gå ut från slottsområdet på vår lediga tid. Det är skönt att få en liten paus från fältveckorna där man sover ute och äter vakuumpackad mat, säger Ivar och drar på munnen.

För att få stå högvakt krävs en särskild skyddsvaktsutbildning, som alla värnpliktiga tar.

Angie Gray

En barndomsdröm

Båda tycker det känns ärofyllt att få jobba på slottet.

– Det är coolt att det är ett så gammalt yrke, och att man nu också har gjort det. Det är en ära på det sättet, säger Ivar.

– Det känns häftigt, instämmer Gustav. När de små grabbarna tittar på en som man själv tittade på högvakterna när man var liten, då blir man glad.

Regnet fortsätter falla över Logården. Nyfikna blickar riktas mot Ivar när han senare står vid sin post. Folk stannar till, pekar och fotar. Ivars blick är fortsatt riktad framåt.