Firandet av de tre stadsdelarnas tillkomst uppmärksammas på Torbjörn Hallströms egen 75-årsdag. På så sätt snackar vi 300-årskalas.
– Jag var ett halvt år gammal när min familj flyttade in i en trea på Simrishamnsvägen. Vi kom från Malmö, men min far fick ett jobb han "inte kunde tacka nej till" som ordförande för Svenska kommunalarbetareförbundet, berättar Torbjörn som är ordförande i Hammarby-Skarpnäcks hembygdsförening.
Minstingen Torbjörn i mitten, med storebror Gunnar och mamma Marianne intill hemmet på Sirmishamnsvägen. Mor var precis som far en inflytelserik person berättar Torbjörn.
Privat/Anders Björklund
Torbjörn vid huset han kom till som spädbarn. Nedanför till höger "Gropen" där kvarterets ungar lekte. Under yrkeslivet jobbade Torbjörn bland annat som utredare på finansdepartementet, som borgarrådssekreterare och administrativ vd på Sveriges Radio.
Johanna Wallén
De var knappast ensamma om att flytta in. Och det var barnrikt. När Torbjörn Hallström började lågstadiet på Björkhagens skola var den redan överfull och lågstadiet tillbringade han och hans klasskamrater i baracker intill Malmövägen.
Han berättar om ett Björkhagen som både går att känna igen och som är borta. Kvar finns byggnaderna som med tiden växte fram, men gatubilden är förändrad. I panncentralen öppnade Konsum ett av Sveriges första "snabbköp" i slutet av 40-talet.
Men det var inte bara här Konsum hade butik. I olika kvarter hade kedjan småbutiker, eller mjölkbutiker som de kallades. Och på Halmstadsvägen där det i dag finns en sushi hade kedjan fiskbutik, Kronlaxen som den hette.
– Det rann vatten nerför insidan på fönstren. Det tyckte vi ungar var speciellt. Det var dåtidens klimatanläggning.
I grannlokalerna fanns Eckerviks järnhandel som sålde det mesta för hemmet, även leksaker, och som fick nidnamnet Ockerviks eftersom butiken ansågs dyr, en bank och i gymmets lokaler fanns ett konditori. Torbjörn Hallström minns när legendariske programledaren Lennart Hyland 1957 utmanade landets konditorier att göra en gratisbakelse till barn.
– Det var kö lång väg på gatan med ungar som skulle få en bakelse.
Läkarhuset intill Halmstadsvägen invigdes 1959 och innehöll också flera butiker, bland annat Tempo i bottenvåningen. Förvaltningshuset utmed Malmövägen kom långt senare.
Svenska Bostäder/Rolf Hintze
Någon kommunal lekplats fanns inte i det barnrika området enligt Hallström. Kvarterets ungar höll till i det som kallades "Gropen"; en sänka mellan husen på Simrishamnsvägen. Här spelade de fotboll, hoppade hopprep, lekte tafatt och cowboys. Unga lekte också i Hammarbybacken där det fanns en backhoppningsramp för juniorer.
Torbjörn hostar till ibland. Att höra honom berätta påminner stundtals lite om berättarrösten i westernfilmer där en äldre man blickar tillbaka på händelser. Men han har haft rejält med krut i dojan, bildade en idrottsförening som t12-åring och sprang 100 meter på dryga 11 sekunder ett par år senare. Torbjörn ansågs lovande. Sedan fick han en ny hobby.
– Jag började hänga med de snygga tjejerna i åttan och röka, säger Torbjörn som hemma i Skarpnäck dit han flyttade 2014 visar upp en imponerande men kanske inte så hälsosam samling på 130 pipor jämte löparskorna, en "VM-boll" från 1958.
1957 flyttade familjen in i det som då var Stockholms högsta bostadshus, Duggregnet 5, vid Björkhagsplan.
Här fanns förutom vanliga hyreslägenheter även bostäder för konstnärer, ungdomar och pensionärer. I bottenvåningen låg ett daghem för barn.
– Det var så att säga ett hus "från vaggan till graven". I lågdelen intill fanns en resturang. Ungdomarna var utöver sin hyra tvungna att varje månad köpa ett häfte för måltider i restauranger, säger han och ler.