Berget där vi står reser sig i dag 65 meter över havet. Men 6 500 år före Kristus hade inlandsisen dragit sig tillbaka ganska nyligen och landhöjningen knappt börjat. Östersjön nådde ända in till Heby och Eskilstuna. I Hakunge, mellan Vallentuna och Åkersberga, fanns bara små glesa öar i vattnet.
– Tusen år tidigare finns det ingenting här. Det här blir de första kobbarna som dyker upp, säger arkeolog Henrik Runeson.
En 6000 år gammal stenåldersby ut Hakungekrossen, Vallentuna.
Stefan Källstigen
Några hundra meter bort vill Hakungekrossen utvidga sin bergtäkt. Därför befinner sig nu de fem arkeologerna här för att ta reda på lämningarna efter ett jägarsamlarsamhälle.
Det kan ha varit runt hundra personer i ett samhälle och de tros ha färdats norrut med båt eller över isen från Södertörn. Modiga och starka medlemmar av stammen har sedan tagit sig långt ut i havsbandet för att jaga säl. En farofylld expedition, men fångsten var av stor betydelse för dåtidens människor. Köttet är näringsrikt och av hudarna kunde de tillverka kläder, tält och båtar.
– Kanske vann man också social status när man gjort djärva saker och kom hem med byten, säger Henrik Runeson.
Michael Schneider, Marie Lundberg och Anna Svensk har haft tur med vädret så när som på några regn i början av utgrävningen. De är kvar här tills den 11 oktober.
Stefan Källstigen
Han gräver i fickorna på sin varselväst och drar upp några zip-påsar. Ur en av dem och tar han fram en bit kvarts, formad som en långsmal, trekantig spets. Troligen är det en liten kniv som haft skaft av trä eller kanske ben. De fynd som gjorts är just av kvarts, som användes eftersom det inte finns flinta här.
Fyndet gjordes av Vallentunabon Anna Svensk, en av fem arkeologer på utgrävningen. Hon är uppvuxen i Snapptuna och lekte som barn vid gravfältet nära nuvarande Rosendalsskolan. Låtsades att hon sprang över kungagravar och lärde sig om runriket i skolan.
Det påverkade yrkesvalet.
Anna Svensk arbetar sig igenom jorden. Arkeologerna tror att de hittat en säsongsboplats för säljägare i Hakunge.
Stefan Källstigen
– Historien kommer ju så nära. När jag började läsa arkeologi kunde jag se var det fanns stensträngar där jag lekt. Det är så coolt att jag får vara med och gräva upp spår från pionjärer som var här för väldigt länge sen, säger hon.
Det rör sig om lämningar som är 8 500 år gamla. 2016 sedan hittades bland annat keramikfigurer vid Tråsättra utanför Åkersberga från stenålderns slut.
– Egyptens pyramider är ungefär samtidiga med fynden i Tråsättra. Det här är 4 000 år tidigare – fruktansvärt länge sedan, konstaterar Henrik Runeson.
Den här stora biten kvarts hittades inkilad mellan två stenblock. Det kan ha varit av den säljägarna slog loss mindre bitar. Kanske var skrevan ett gömsle så att de kunde hitta den nästa gång de kom till kobben. Nu blev det arkeologerna som fann den i stället, 8 500 år senare.
Stefan Källstigen
Små och stora bitar kvarts är alltså det som hittills kommit fram. Men han hoppas få hitta lämningar från en hydda.
– Det är det som är drömmen. Om man daterar typ ett bränt sälben på en sån här plats kan man vara mycket säker på att det kommer från säljägarnas tid.
Utgrävningen delas in i rutor och arkeolog Marie Lundberg jobbar sig igenom en av dem. Lämningarna finns bara någon decimeter ner i marken. Det är ändå ett tungt och slitigt jobb att gräva sig ner genom en moränbacke full av stenar och rötter.
Stefan Källstigen
När utgrävningen är klar ska fynden registreras, tvättas och analyseras.
– Någon gång i vinter så har jag en hygglig aning om vad det är vi hittat, säger Henrik Runeson.
Han har två år på sig att skriva en rapport om utgrävningen. När den är klar kan Hakungekrossen börja spränga i berget.
Det hittills mest spännande fyndet är en avlång och spetsig bit kvarts som tros ha suttit på ett handtag av trä eller ben.
Stefan Källstigen