Kålltorp

Hilma Hammarlund växte upp i Kålltorp, nära Göteborgs hjärta, där hon vid tidig ålder påbörjade sin musikaliska resa. Med en operasångare och en musiklärare till mor och far har hon varit omringad och intresserad av olika typer av musik sedan barnsben, men har alltid velat hitta sig själv, sitt eget uttryck och göra sin egen grej. 

– Man skulle kunna tro att det har ställts högre krav på mig, men morsan sjunger opera, pappa spelar trombone, och själv har jag alltid gjort nåt helt annat, vi har alltid levt i helt olika musikaliska världar.

Fördelarna med att ha aktivt musicerande föräldrar är enligt Hilma snarare hur många som helst.

– Det kan låta lite lätt flummigt att växa upp i en musikfamilj, men för mig var det mest bara skönt. Jag har aldrig hört någon säga att "det är dags att du gör nånting annat och skaffar dig ett riktigt jobb". Även om jag har skapat mina egna strukturer på äldre dagar så har de fått mig att våga syssla med nånting som gör mig lycklig, säger Hilma.

Hilma sjunger.

Pressbild

Utrymme att experimentera

Så vad var det då för musik som lockade som ung?

– Det låter kanske lite klyschigt, men under uppväxten har jag såklart stått och skriksjungit till Celine Dion och Whitney Houston, och inte minst Amy Diamond – jag hade en period där jag var helt såld på allt hon gjorde. Parallellt lyssnade jag en massa på Earth Wind & Fire och Chaka Khan… En liten förkärlek till soul har nog alltid funnits där nog där, och det gäller även mitt eget uttryck. Jag gillar när det finns utrymme att experimentera.

Inte undra på då att Hilmas egen musik lever någonstans mellan soul och pop. Men samtidigt menar hon att det alltid varit viktigt att inte låta sig begränsas av en genre.

– Det är otroligt skönt för en själv att inte bli placerad i ett fack. Sedan tror jag att det skapar en nyfikenhet hos lyssnaren i hur nästa låt kommer att forma sig om man inte låser sig till ett uttryck. Stunden får sätta prägel på vad jag själv gör. Jag är så pass säker i mig själv att det får bli vad det blir så länge jag tycker att det är jag.

Inga sånglektioner

Den breda allmänheten må se Hilma Hammarlund som en debutant, men inget kan vara längre från sanningen. Hon är en van livesångerska med ett starkt scenspråk och närvaro befäst sedan begynnelsen. Så länge hon kan minnas har hon stått på scen i Härlanda kyrka när det skulle sjungas vid högtider och skolavslutningar, och under alla år hon pluggat vidare har hon spelat på event och fester, inte minst då i coverbandet The Babes,

– Varje gång jag går upp på scen känner jag bara att "det är här jag ska va", det är så himla gött! Jag är väldigt tacksam över att jag gjorde allt det där vid tidig ålder, att jag började på scen, med covers, så det är inget jag behöver lära mig för det har jag alltid gjort. Nu kan jag fokusera på mitt eget skrivande, min egen musik.

Och sången, den starka, berättande djupa rösten? Den kommer inte från några sånglektioner, eller i alla fall inte sånglektioner på riktigt.

– Haha, nej. Men morsan brukar påminna mig om alla gånger, alla timmar som jag stängde in mig på flickrummet och bara sjöng – grejade med rösten, testade, härmade och experimenterade. Det är väl sånglektioner om något!

"Chef över min egen musik"

Hilmas syn på den musikaliska verkligheten hon nu valt att leva i redde hon ut i textform redan på debutsingeln Espresso. Låten handlade inte om kaffe, som man kan tro, utan var en metaforisk spegling för musikbranschen, att vara ”lyckad”.

– Låten belyser en inre konflikt mellan att försöka göra på ”rätt sätt” för att lyckas samtidigt som rastlösheten av att ha velat något så starkt, så länge tar över och att man väljer att bara kasta sig ut. Nu när bollen är i rullning känns det mest bara skönt, det är kul att vara igång på riktigt, och inte minst – att vara min egen chef över min egen musik.

Det råder ingen tvekan om att Hilma Hammarlund absolut vill vara artist, stå på scen och sjunga och leva på det hon gör. Men drivkraften är inte att bli känd.

– Vill man jobba med musik långsiktigt måste man först och främst må bra av det! Och då är det en förutsättning att man kan bestämma över det man gör. Visst hade det varit kul att få ekonomisk stöttning av ett bolag, men först måste man se till att inte bli överkörd. Det känns skönt att veta att jag har landat i det.

Omslaget till senaste singeln Blackbird

Pressbild

Peppad och hoppfull

Med senaste singeln Blackbird aktuell i bagaget ser hon med tillförsikt redan fram emot nästa släpp, sparsmakade och otroligt snygga låten Tell me, med planerad release månadskiftet maj/juni.

– En passande låt släppa så där när solen förhoppningsvis har kommit för att stanna, enligt Hilma.

Samtidigt känner hon sig peppad och hoppfull med att chilla på frågan om hur man når ut som ny artist i det enorma flöde av populärmusik som finns att tillgå idag.

– Det är fruktansvärt svårt, och stundtals är det skitjobbigt! Men nåt som ger mig ett inre lugn är vetskapen att det faktiskt är svårt att lyckas. Det kanske låter lite bakvänt, men alternativet att inte släppa låtar alls får mig att må mycket sämre.