Caitlyn Edfeldt och Maja Kalén hörde till de första som rusade ut.

Louise Kristoffersson

Syrenerna blommade, studenterna hängde i klasar från fönstren och på skolgården stod föräldrar, släktingar och vänner med bebisskyltar och blommor.

På scenen pumpade högtalare glada partyhits för att höja stämningen.

Rektor Johan Klintberg fattade mikrofonen och höll sig kort.

– Om några minuter är det dags för de första klasserna att springa ut. Det är fantastiskt att se alla här. Kom igen, nu kör vi!

Nära och kära höll upp sina mobiltelefoner mot scenen för att vara beredda.

Bebisskyltar, ballonger och mobiler bland väntande vänner och familjer.

Louise Kristoffersson

Musiken fortsatte pumpa. Innanför entrédörren stod studenter i vita klänningar och kostym och trampade. Någon smällde av en konfettikanon och ett gyllene plastmoln singlade ner över asfalten.

Så öppnades dörren och den första klassen rusade upp på scen där de hoppade och studsade i ring innan de vällde ner till sina anhöriga.

Nära och kära riktar mobilerna mot scenen där studenterna snart ska springa upp. Det var gott om svenska flaggor men i år syntes, till skillnad från tidigare, inga andra flaggor.

Louise Kristoffersson

Kramkalas inleddes, stolta mammor och pappor strök en tår ur ögonvrån. Det filmades och togs bilder medan klass efter klass slussades ut i friheten efter tre års studier.

Glada och vimmelkantiga och kanske lite bävande inför det som väntar.