Förra veckan stod Sundbybergs CK som värd för Nordic Junior Curling Tour Mixed Doubles Championships för fjärde året. Det är lika många år som turneringen har hållits, som startades på klubbens initiativ.

När Mitt i besöker Sundbybergs curlinghall är tävlingarna inne på sin andra dag. Nere på isen håller studenter från curlinggymnasiet i Härnösand på att förbereda nästa gruppspelsomgång.

– Det är en del i vår utbildning, att vi ska kunna arrangera evenemang, förklarar Albin Sånnevall, 18.

Roar sig med köer

Några meter bort står en kanadensare och gör armhävningar mot en träbänk. Ovanför, i kafeterian, ägnar några schweizare curlingvilan åt en annan sport med långt redskap: biljard.

Truppen består av fyra lovande kvastbärare i åldrarna 15 till 20.

– Jag är gruppens "pappa", konstaterar 20-årige Kenjo von Allmen.

Svenskarna Moa Dryburgh och Axel Landelius presterade sex raka segrar i turneringen.

Stefan Källstigen

Han kommer från Thun, en ort utanför huvudstaden Bern. Således är det frestande att se Thun som Schweiz motsvarighet till Sundbyberg.

När det gäller Sveriges motsvarighet till Thun har Kenjo inte hunnit med så mycket sightseeing.

– Vi har varit ganska upptagna, säger han.

Vad är det bästa med turneringen?

– Att träffa alla människor. Många av dem är jag bekant med sedan tidigare.

Hoppas på OS-medalj

Så blir det när man far runt på internationella tävlingar – till slut börjar man känna igen varandra.

En som kan tänka sig att bli mer igenkänd i framtiden är svenska Moa Dryburgh, 18. Hon är på god väg: Redan 2022 var hon med och sopade hem silvret i junior-VM.

Nu drömmer hon om ännu större framgångar.

– Förhoppningen är en OS-medalj i framtiden. Vårt lag har jättemycket potential.

Moa Dryburgh känner sig som hemma i curlingboet.

Stefan Källstigen

Hennes klubb Sundbybergs CK lider knappast brist på duktiga lag; såväl lag Hasselborg som lag Wranå håller till här.

Av allt att döma är även återväxten god. När Mitt i träffar Moa har hon och lagkamraten Axel Landelius vunnit fem matcher av fem möjliga i turneringen.

Moa Dryburgh och Axel Landelius utgör ett av två svenska lag i turneringen. "Axel sopar mina stenar och han sopar sina egna", säger Moa.

Stefan Källstigen

Bra lagdynamik, är Moas förklaring till framgångarna.

– Alla lag är väldigt duktiga och man måste spela sitt bästa för att ta hem segrar. Vi underskattar inte någon.

Trevlig gemenskap

För hennes del var valet av sport inte direkt någon slump. Faktum är att hennes far James Dryburgh grundade den turnering hon just nu briljerar i.

– Mina föräldrar träffades via curlingen, så det var obligatoriskt under min uppväxt.

Vad håller dig kvar i curlingen?

– Jag har alltid tyckt att det är en väldigt kul blandning av fysisk träning och precision.

Albin Sånnevall från curlinggymnasiet har en annan spaning:

– Jag tror att det är gemenskapen, att man känner sig som hemma. I Kanada, vart man än kommer där det finns en curlingklubb, är alla så trevliga. Du får ett jävla brett kontaktnät!

Victor Martinsson och Albin Sånnevall från curlinggymnasiet i Härnösand turas om att döma matcherna. Som den gentlemannasport curling är sköts det mesta av lagen själva. "Vi agerar bara när vi blir inkallade", säger Victor.

Stefan Källstigen

Banan är redo. Den svenska duon gör sig redo att sopa den med danskarna Karolina Jensen och Alexander Qvist.

Moa får iväg stenen, Max far efter med kvasten.

– Håll ut den! Hårt! Perfekt linje!

Det blir två poäng och så småningom en sjätte rak seger.