Sex raka olympiska spel – det är Färingsösonen Carl-Erik Eriksson ensam svensk vinterolympiad att ha lyckats med.

– Fyra år mellan varje. Så i 24 år har jag haft en bobsleigh framför mig, säger han.

Han växte upp i Kungsberga på norra Färingsö, och åkte kälke nedför berget vid Tians väg redan som femåring.

– Vägen där gick ned till ett sandtag och där åkte jag med en polare, berättar han.

Det sista åket i OS i Lake Placid 1980 slutade med diskvalifikation. Boben slog runt i en kurva och en av åkarna slungades ut. När boben passerade mållinjen var det bara tre åkare i den. "Där gjorde jag en riktig tabbe och den gick inte att rädda. Det tänker jag på ibland. Det loppet skulle jag gärna vilja åka om", säger Calle.

Lisa Halldén

Mitt emot byggde Calle många år senare en bobsleighbana med räls, för att kunna träna starter.

– Går man upp där på berget kan man nog fortfarande hitta spår av den, säger han.

Bostadsområdet på berget heter Skepparn – döpt efter Calle själv.

– Ja, jag gick till sjöss, precis som min far. Och jag blev skeppare, så det var så jag var känd hemma, säger han.

"Varit en pionjär"

Annat är det i bobsleigh-kretsar. En levande legend kallas han av Johan Ahlberg, ordförande i ett av idrottsråden på Svenska Skridsko-, Kälk- och Rullidrottsförbundet: 

– Han har haft en passion för sporten och varit en pionjär på många sätt. Han har banat väg, inte bara i Sverige utan även internationellt, säger han.

Fick smeknamn i Tyskland

Särskilt i alpländerna, där boben är stor och träningsanläggningar finns, växte historierna om den svenske bobföraren. Och det var i Garmisch Partenkirchen som smeknamnet Jätten kom. När boben skulle lyftas ut så tog Calle ensam vikten på ena sidan av den 270 kilo tunga släden.

– De tyska tidningarna såg det och sa att "det måste vara en jätte de har med sig", berättar Calle.

Namnet fastnade.

Slips och skjorta

Samma tidningar gjorde också Calle känd för att köra bob i skjorta och slips. Hans bagage hade nämligen inte kommit i tid till Garmisch Partenkirchen och han fick köra i kläderna han rest i. Tidningarna knäppte sina bilder, fenomenet var ett faktum och Calle tävlade sedan dess alltid i skjorta och slips.

– Ja, i Tyskland är jag känd. De bockar alltid för mig och kallar mig Herr Ericsson. Men hemma var jag Skepparn. Och farsa, säger Calle.

Calle tävlade för Djurgården och vann fyra SM-guld. Förra året blev han invald i Djurgårdens Hall of fame.

Lisa Halldén

Tungt för kroppen

Calles sista OS var Sarajevo 1984, då han var 54 år gammal.

– Då var jag ganska trött. Man ska vara ung för att hålla på. Det är tungt för kroppen att åka bob, säger han.

– Men minnena finns kvar. De rusar fram ibland och hoppar ner på golvet. Då får man fånga dem.