Bensinoset skär genom den kyliga höstluften, motorn vrålar och stenskott smäller i tallarna när Jens Byggmark svishar förbi på sin 250 kubiks motorcykel på Haninge Motorklubb. Han har längtat hit. Samtidigt gör det ont. Fem och en halv vecka har passerat sedan han föll här och bröt flera revben.

– Det känns inget bra. Det gör ont när jag lyfts bak och ska fånga mig eller sträcker mig lite för högt eller håller emot. Typ hela tiden.

Youtubar

Efter några varv runt den lilla kullen stannar han, tar av sig hjälmen och stryker håret ur pannan.

– Nu vill jag köra lite Youtube. Är micken på? Lyser lampan?

Han spänner blicken i kameran. Det gäller att passa på innan solen går ner.

– Jag har haft det väldigt tungt med revbenen. Jag har ont hela tiden. Men nu när jag börjar värma upp känner jag ingenting. Det här har varit de fem jobbigaste veckorna i hela mitt liv, tror jag. Den abstinensen är värre än att vara skadad från alpint…

Blicken börjar flacka. Han tappar tråden.

– Cut!

I kanalen ”Vägen mot Gotland Grand National” kan tittarna följa hans förvandling från slalomföredetting till enduroförare. Men förutsättningarna inför världens största endurotävling, 26-28 oktober, kunde ha varit bättre. 

– Jag kom på idén i mars. Sedan hyvlade jag av mig ringfingertoppen och fick vila i sex och halv vecka. Sedan körde jag sju, åtta pass innan jag föll och bröt revbenen. 

Han håller upp den platta fingertoppen på det nedhyvlade fingret. 

– Nu har det växt ihop skapligt. Men jag fortfarande ingen känsel i fingertoppen. 

”Har lite talang”

Mellan alla skador har Joakim Södergren, 61, från Handen som har åkt alla 39 Gotland Grand National försökt träna honom.

– Han har ju varit så mycket skadad så det har inte blivit många timmar. Men han har lite talang det märks. Det är inte vem som helst som bara kan ge sig ut och åka hoj efter bara fem, sex timmar. Jag tror att alla elitidrottare har lätt för sig att lära. Jag tror säkert att han kommer fyra varv, kanske till och med fem, säger Joakim Södergren.

Fingerskadan fick Jens Byggmark vid husbygget i Skuru. Ett projekt han också youtubar om, tillsammans med sin fru, i kanalen ”Vägen till skilsmässan”. 

– Alla säger att bygga hus är en genväg till skilsmässan. Är du gift, har små barn och bygger hus har du inte en chans. Det är vårt sätt att driva med skilsmässostatistiken i Stockholm.

Vad är viktigast Youtube eller körningen?

– Fasiken vilken svår fråga. Köra är viktigare. Men jag tycker att filma är lika roligt. Det känns inte som att jag har gjort mitt max om jag inte har fångat det i ett avsnitt, delat mina tankar och sedan får höra tittarnas tankar i kommentarsfältet. Men ibland kan jag känna att jag inte tränar så mycket som jag borde för att jag filmar så mycket.

”Ofantligt trött”

I tävlingen på Tofta skjutfält kör förarna så många varv de hinner på den 22 kilometer långa banan. Eliten hinner ofta omkring sju varv i lervällingen.

Med skadorna har Jens Byggmarks målsättningen sjunkit som en endurohoj i gotländsk gyttja.

– Innan de här småskadorna hade jag tänkt mig en fyra, fem varv. Nu siktar jag på att ta mig runt ett varv. Det känns okej när jag kör här men jag kommer ju att bli ofantligt trött eftersom jag inte är van. 

Lovar att köra nästa år

Han lovar redan nu att försöka igen nästa år. Men inställningen är inte densamma som när han jagade VM-medaljer och världscupsegrar i skidbacken.

– Det här är på skoj. Fast tävlingsdjävulen kommer ändå tillbaka: jag vill prestera och visa mig duktig. Men jag försöker hela tiden dämpa det. För jag vill att det här ska vara roligt och då får jag inte ha för höga krav på mig själv.

Än så länge lyckas han.

– Det här är sova-dåligt-om-natten-roligt. Jag ligger vaken och tänker: ”Ska jag köpa det där handtaget?” Jag gör satsningen för att visa andra att det är möjligt att hoppa på det här som nybörjare. Du kan hitta en sport efter en karriär i en högre ålder.