Bröderna Carl Fredrik och Frans kryssar mellan radhusen på sina röda cyklar. Grannar morsar på väg till träningar och hämtning av barn.

Mellan dörrar och uteplatser ligger sparkcyklar slängda och sandiga skor står på tork. Någon har ritat med kritor på marken. Eller taket, beroende på hur man ser det.

– När man säger till någon att man bor här är det första de svarar att "nej, det går inte, där kan du inte bo". Men det går hur bra som helst! Här uppe finns en enorm trygghet för barnen, fast de bor mitt i stan, säger pappa Joakim Berg och ser ut över de stilla takåsarna, trots att det är mitt i rusningstid.

Parkeringsplats – knepigt

Familjen är en av många som bor på taket bakom Åhlénshuset. De flyttade hit från Södermalm när barnen föddes och behövde något större. Idag bor de runt 100 kvadratmeter på två våningar.

Bostäderna har legat på taket i drygt 20 år och flera som bor här har sett både sina egna och grannars barn växa upp. Däribland Åsa Tällgård och Jo Eken Torp som flyttade in när radhusen byggdes.

– Våra barn är vuxna idag och det har gått jättebra! Vi trivs och får se väldigt många barn växa upp här, säger hon innan de skyndar sig in i hissen med sina cyklar.

Det är knepigt att bo här och ha bil, menar Joakim Berg. Att hitta parkering på gatan är en daglig utmaning och en garageplats kostar mer än dubbelt så mycket som boendeparkering. Och snart införs miljözon 3 som snart förbjuder bensin- och dieselfordon i citykärnan.

– Vi har lantställe och behöver bilen för att ta oss dit till exempel. De har gjort det väldigt svårt att ha bil i stan, men lite konstigt att man inte ens kommer att kunna köra fram till sitt eget hem om man inte köper en ny bil för 650 000.

Bullerbyn på taket

I bakgrunden sticker Hötorgsskraporna och S:ta Claras kyrktorn upp. Kulturhusets röda skylt lyser nästan mot den brutalistiska betongen. Flera säger att de stod i bostadskön i över 20 år för att få en bostad här uppe. Men ingen av dem har någonsin ångrat sig. Särskilt inte Mårten Westberg.

När han och familjen flyttade hit för tolv år sedan kändes det lite konstigt att "bo i ett radhus på ett tak, mitt i gyttret".

– Men det finns en slags Astrid Lindgrensk känsla. Vi vaknar på morgonen av barn som leker. Vi somnar på kvällen till ljudet av barn som leker. Här uppe finns inga bilar och inget som oroar. Det är jättebra! Det är verkligen väl genomtänkt och extremt mysigt boende, säger han och fortsätter:

– Nu bor vi mitt i Bullerbyn där alla barn springer omkring och har roligt. Man blir ju glad varje dag. Jag kan nästan inte öppna dörren utan att bli glad. Det är helt fantastiskt boende.