Titta på enkäten här bredvid. Mellan Saluhallen och Feskekörka väljer Mats Jönsson det första. Självklart.
– Jag är stammis där, på Kåges hörna. Har käkat där nästan varje dag. Det var ju också här som Gais bildades 1894.
Det sistnämnda är en inte oväsentlig del i Mats Jönssons liv. Gaisare har han varit sedan vaggan och har så förblivit sedan uppväxten i Kortedala, Bergsjön och Askim.
– Det var i Kortedala jag fick min dialekt. Där sålde jag GP på söndagar och tjänade 40 spänn. Tänk att få fyra tior! Jag kände mig som en miljonär. Sedan blev det GT på eftermiddagarna när vi flyttat till Askim då jag gick i nian. På sätt och vis kom familjen tillbaka med den flytten, för morfar hade en kiosk där på 40-talet där mamma jobbade, som liten. Det gjorde sedan att hon fick jobb på Lindholmen, på varvet, som 15-åring och sedan på Chalmers expedition. Farsan jobbade som litograf på ett tryckeri i Kortedala och kom med några kollegor att starta eget.
Ett slags klassresa
Han har gjort ett slags klassresa, men står egentligen kvar rotfast i varifrån han kommer. Flytten från Bergsjön och skolan med bra betyg till Askim och en tuffare tid i plugget i Hovåsskolan blev en utmaning.
Mobbad?
– Nja, jag blev väl aldrig retad, även om jag pratade annorlunda än de från Hovås och Askim. Men jag blev kallad Anette för att jag hade långt hår.
Redan då var Mats Jönsson slagfärdig och tog för sig. En egenskap han inte har förlorat.
– Jag var annorlunda. Jag pratade, räckte inte upp handen på lektionerna och sa emot. Men jag tror att lärarna gillade det, att det blev en diskussion.
Det var under den tidiga barndomen som musiken kom in i hans hem. "Tio i topp" var en viktig del av veckan.
– Jag hade tidigt singlar med Tages, Ola & the Janglers, Hep Stars, Troggs och Monkees. Det var då jag lärde mig nya gruppers låtar, började köpa skivor och i tonåren skaffade album som Queens "Sheer heart attack" och Stones "Let it bleed".
Punken kom
Så kom punken, som drabbade Mats Jönsson med kraft, genom flitigt läsande av brittiska musiktidningar som Melody Maker och NME. Resor till London, konserter och en kombination av rädsla och fascination drog in honom i det som blivit en livslång resa inom musiken.
– Det var bättre än Status, T Rex, Slade och Alice Cooper. Banden var tuffare och yngre. Vi var på skolresa till London våren 1978, gick till Rock against racism-galan i Victoria Park. Vägarna kantades av poliser och blod på väggarna. Tidigare hade det varit slagsmål mellan skinheads och punkare. Jag var skiträdd och det var så mycket folk. Arrangörerna hade räknat med några tusen. Det kom 60 000! I publiken fanns punkare med yxhugg i huvudet och levrat blod.
Men… 60 000 mot rasism och band som Clash, X Ray Spex, Steel Pulse och Tom Robinson Band ingav respekt. Knappt hade han hunnit hem förrän han kom att bilda bandet som senare på hösten fick namnet Attentat.
Ett livsverk
Punkbandet från Göteborg har blivit det livsverk som han inte kommer släppa greppet om. Men i våras var det nära. Efter en efterlängtad Londontrip med fotbollsmatcher (Crystal Palace), pubar och punkkonserter blev Mats Jönsson dålig på hemresan.
Väl hemma konstaterades lunginflammation, som slutligen höll på att ta hans liv. Han hamnade i respirator och nya komplikationer tillstötte. Något som gjorde att han förblev i respirator i minst nio veckor. Men han sa ge fan i mig till liemannen och är nu mirakulöst på väg tillbaka.
– Första tiden efter uppvaknandet på Östra sjukhuset var lite av eufori. Nu har jag precis kommit hem och känner mig både ledsen och orkeslös. Jag orkar ibland knappt sortera papper och skjuter upp allt. Jag har ångest och vill inte bli sjuk igen. Därför vill jag inte vara i folksamlingar. Gais och konserter som Håkan Hellströms är inte viktiga. Men jag har vänner, min familj med en fru som tar hand om mig. Jag är inte så kaxig som alla tror.
Kämpar envist
Men han kämpar med sedvanlig jönssonsk envishet, kör sina träningsprogram och går ut med sin rullator för att låta kroppen bli stark igen.
– Jag tror att jag under hela tiden haft en otrolig nytta av min yoga. Jag lärde mig det då jag gick in i väggen 2015. Det har varit bra för andningsfunktionen och att träna kroppen. Det plus att jag hoppat och sjungit på scen samt att jag joggat har nog bidragit till att det ändå har gått så här bra.
