Robotelefanten kom från England och skulle tjäna in pengar åt ungdomsvården, tänkte ungdomsråden i Högalid, Gustav Vasa, Matteus och S:t Göran.
Det fina, menade de, var att den kostade 25 000 kronor och gick på bensin – jämfört med en riktig som "kostar 40 000 och äter en massa annat än bensin", skrev någon i en insändare i Dagens Nyheter den 20 augusti 1952.
Enligt stadshuset var tanken att Bensina skulle tjäna pengar åt ungdomsvården i Stockholm, och konkurrera med den riktiga elefanten Bambina på Skansen genom att erbjuda turer genom Stockholms parker för en krona. Sedan skulle turnén gå vidare genom resten av Sverige.
Träffade riktig elefant
En tävling utlystes för att ge elefanten ett namn och en söndag i september döptes Stockholms robotelefant till Bensina. Dopet ägde rum i Kungsträdgården, och en herr Åke Ekberger tilldelades en påse pengar med prissumman på 1 000 kronor.
Robotelefanten tillverkades av engelsmannen Frank Stuart, hade hud av papp, åtta hästkrafter och ska ha varit nummer nio av tio robotsyskon. Åtta av dem såldes till Amerika och en blev kvar hemma i Scarborough, där DN-insändaren påstår att den tjänade 500 kronor om dagen på att bära engelska barn.
Efter att ha döpts ska Bensina ha gått en promenad genom stan upp till Skansen för att hälsa på den riktiga elefanten Bambina – "och försöka förklara varför en elefant med motor i magen och växelspakar i huvudet ska få rida med barn i parkerna när Bambina inte får det", skriver insändaren.
Ställdes i Sundsvalls-trädgård
Drygt 30 år senare fick Expressen ett brev av den amerikanske mekaniska elefant-fantasten Larry Gavette. I sitt svar skrev Expressen-journalisten Björn von Bahr att brevet mynnade ut i en artikel i Dagens Nyheter, som spårat Bensina till en trädgård i Sundsvall.
Elefanten hade köpts 1962 av reklamaren Lennart Myhrgren, som bland annat lyckats få tag på rättigheterna till all skyltning vid lanseringen av importsuccén Coca-Cola. I fem år hade han Bensina stående i sin trädgård, innan grannar börjat klaga och hon skrotades.
"Den kunde aldrig gå ordentligt, kunde bara röra sig på platt mark, aldrig på fälten som en riktig elefant", skriver von Bahr.