”Det var som fan! Det har jag inte vetat om”.
Målaren Nils Nilsson från Hökarängen är förvånad, men måttligt imponerad, när han i ett tv-inslag 1979 får veta att det är för honom – ”Nisse i Hökarängen” – som Aktuellt gör sina nyheter.
Inslaget ligger på Youtube och är en av ledtrådarna i jakten på hur begreppet Nisse i Hökarängen föddes och fick fäste.
SVT:s Aktuellt ville göra nyheterna så att gemene man hängde med. De hittade på en person, ett slags genomsnittstittare, och placerade honom i arbetarförorten Hökarängen.
”Det är väl en helt vanlig jobbare. Han går upp tidigt på morgonen, jobbar hela dagen och när han kommer hem kopplar han på tv:n och vill veta vad som hänt i världen, då gäller det alltså att göra det begripligt för honom”, förklarar nyhetsuppläsaren Lars-Eric Örtegren i inslaget.
Målaren Nils Nilsson från Hökarängen. Ur programmet ”Fäderneslandet och dess television”, SVT 27/11-1979. Skärmdump från Youtube.
SVT/Youtube
En nutida Nisse
Men vem är Nisse i Hökarängen i dag, ett halvt sekel senare? Mitt i stämde träff med en av de sjutton Nils som bor i Hökis enligt hitta.se.
47-årige Nils Ekstrand visar sig ha ganska lite gemensamt med 70-talets målarnisse: Han bor i radhus på Budbärarvägen och arbetar som marknadsförare. Och man får inte säga Nisse till honom hur som helst.
– Det är mest gamla kompisar som gör. Jag brukar säga att man måste ha känt mig i tio år för att få kalla mig Nisse, skämtar han.
Vi träffas i den lilla parken intill gågatan, som 2007 fick namnet Nisses park. Nils Ekstrand är väl bekant med begreppet Nisse i Hökarängen.
– Som marknadsförare jobbar jag också med målgrupper. Men i dag tänker man mer varierat. Det är svårt att tänka sig att alla i Hökarängen skulle vara precis som Nisse, säger han.
Han tycker heller inte det är oproblematiskt att sätta en stämpel på befolkningen på en plats.
– Man skulle kunna se det som nedlåtande. Men om man gör det med ett ärligt uppsåt kan det så klart vara ett sätt att komma närmare de som bor i ett område.
2007 beslöt stadens namnberedning att uppkalla en park efter Nisse.
Mattias Kamgren
När Mitt i frågar runt bland andra Hökisbor är det få som känner till begreppet – och ännu färre som gillar det:
– Det är lite att nerklassa folk i Hökarängen tycker jag. Som att man tycker att folk i Hökarängen inte riktigt är med, säger Kjelle Ritter, 72.
Gudrun Werlin som driver barnklädesbutiken på gågatan håller med:
– Det är kanske inte så positivt för Hökarängen. Det är lite von oben, som att man ser ner på folk här, säger hon.
Har spelat ut sin roll
Hur gör SVT i dag för att hålla koll på sina målgrupper? Är det fortfarande Nisse som gäller?
– Nej, i dag är nog inte Nisse någon man hör om på redaktionerna, säger Mikael Kucera, ansvarig utgivare för Aktuellt, och utvecklar:
– Digitaliseringen har gjort att man vet mycket mer om publiken. Vi kan se vad folk tittar på och vilka tider de gör det. Det finns en helt annan kunskap om vad som engagerar.
Han tror heller inte att den lite slängiga kategoriseringen av gemene man skulle gå hem i dag.
– Det var ett sätt att påminna sig om ett publikfokus. Men det finns också något lite förminskande i begreppet. Det är väl också ett skäl till att Nisse inte förekommer längre, säger Mikael Kucera.
Nisse härjar på nätet
Men det finns en annan arena där Nisse lever och frodas. Skriv Hökarängen i sökfältet på plattformen X (tidigare Twitter) och han poppar upp direkt.
I många inlägg fungerar han som offer för felaktig politik och åsiktsförtryck:
”Vad och vem utgör det faktiskt största hotet mot yttrandefriheten och demokratin? Nisse i Hökarängen eller den samordnade censuren i EU, USA, och big tech?”.
Inte sällan finns en rasistisk underton:
"Exakt vad är logiken att man inte får personifiera en muslim i Hassan men man får kalla svenskar för "svenne banan" eller "Nisse i Hökarängen"?".
– Det här är ett intressant case. Det verkar användas lite som ett kodord för en intern idé om ett slags medelsvensson, som appliceras på vår samtid och dystopiska verklighet. Det blir ett sätt att inte säga de här rasistiska sakerna rakt ut men ändå kunna få ut det, säger Mathilda Åkerlund, postdoktor i sociologi som forskar om högerradikalism på nätet.
Hon ser framför sig en vit svensk man som känner sig lurad av etablissemanget.
– Begreppet är också lite nostalgiskt, vilket är supervanligt i de här sammanhangen.