– Tack. Jag har varit med i föreningen sedan jag blev inbjuden i samband med en galapremiär av Claes Erikssons film "Den enskilde medborgaren" 2006. Där blev jag introducerad till Kalle Sändare, som ju då jag bodde i Göteborg aldrig fick träffa. Där fanns också Per Bergman, som en gång startade föreningen tillsammans med gruppen Extras ena sångare Mats "Malla" Johansson. Per tyckte jag skulle gå med i förening, vilket jag gjorde och fick nummer 83, tror jag.
När fastnade du för Kalle Sändare?
– För min del var det julskivan "Kalle Sändares julbestyr" 1973. Lite sent på bollen, för det var ju hans tredje skiva. Jag var väl 13, 14 år.
Vad är det i hans humor som du gillar?
– Vad som är viktigt att få fram är att Kalle aldrig var elak. Att hans humor aldrig var under bältet. Där fanns en empati och sympati med dem han ringde upp vid sina busringningar.
Vad består ordförandeskapet och rollen som föreståndare i?
– Förvalta och sprida hans namn och humor. Föreningen fyller ju 15 år i år, så det har jag förmedlat. Vi är cirka 300 medlemmar, men blir gärna fler. Sedan är det ju så att Kalle Sändare, med sina album med busringningar, har hjälpt mängder med artister och band under tristessen i bussen på turné i Sverige. Därför vill jag lobba för att han postumt ska få en Hedersgrammis.
Vilken är din favoritbusringning?
– Åh, det finns många. Men den jag ständigt återvänder till är "Vaccinationsbyrån". Kalle ska åka till Åstol och undrar om det är en färgad spruta han ska ta. Den rekommenderar jag skarpt.
