Det är tyst och stilla i Tyresta nationalpark. Det är svårt att föreställa sig hur det för 25 år sedan härjade en enorm skogsbrand här, en brand som slukade runt tio procent av hela nationalparken. En bit från eldplatsen vid Lanan stäcker sig nu lövsly med gröna, frodiga kronor mot himlen.

Leif Schütz jobbade på Södertörns brandförsvarsförbund och var räddningsledare för den sju dagar långa insatsen, som var den ditintills största i Sveriges historia. Röklukten spred sig hela vägen till Finland.

– Det är definitivt den största skogsbranden jag har varit med om, säger han.

Han minns varma dagar, solen låg på och marken var torr. Redan från början när larmet kom in, den 1 augusti 1999, såg de till att ha en stor styrka på plats vilket gav goda möjligheter att omringa branden. Leif Schütz var även snabb att kontakta militären som snabbt var på plats.

Enligt Leif Schütz var det tur att ingen blev skadad i branden då träden, vars rötter bränts upp, kunde falla när som helst.
"Det var riktigt läskigt, vi fick vara uppmärksamma", säger han.

Enligt Leif Schütz var det tur att ingen blev skadad i branden då träden, vars rötter bränts upp, kunde falla när som helst. "Det var riktigt läskigt, vi fick vara uppmärksamma", säger han.

Privat

– Annars hade branden troligtvis blivit större och svårare att kontrollera, säger han.

Området bestod av svårframkomlig terräng vilket försvårade släckningsarbetet. Efter några dagar hade vattennivån i Stensjön och Långsjön sjunkit så mycket att de i stället fick släcka med havsvatten.

Misstänkt pyroman friades

Tots att de ringade in branden lyckades den sprida sig, men inte på ett förutsägbart vis. När branden blossade upp på andra sidan sjön blev Leif Schütz orolig.

– Det var jävligt. Till slut förstod vi att det verkade vara en person som startade bränder allt eftersom. Vi var många som var helt säkra på det, säger han.

Under tiden som branden fortfarande rasade greps en misstänkt pyroman. Han åtalades för mordbrand men friades i domstol.

Sex dagar efter att branden startade var den under kontroll.

– Det var en gemensam laginsats, även de som bodde där ute hjälpte till på sina sätt, säger Leif Schütz.

Men skogsbränder leder inte bara till förödelse, långt därifrån. I dag spirar sly, älgens favoritmat, och fåglarna har börjat återvända.

– Det är häftigt att gå runt här, man märker att det har hänt något, säger Teckla Jackson.

Hon är naturvårdsvakt och naturvårdare vid Stiftelsen Tyrestaskogen, som hon har jobbat för sedan 2006. Brandområdet är ett av hennes favoritområden.

Hon berättar att de träd som brann upp var uppemot 300 år gamla tallar. Det stora beståndet av tjädrar flydde och har inte kommit tillbaka sedan dess.

Teckla Jackson ser både för- och nackdelar med branden.
"När vi får in mer tjäder vet vi att skogen är på väg att bli gammal", säger hon.

Teckla Jackson ser både för- och nackdelar med branden. "När vi får in mer tjäder vet vi att skogen är på väg att bli gammal", säger hon.

Privat

– Tyvärr var det väldigt gammal skog. Det är synd men samtidigt spännande för det händer mycket i en bränd skog.

"Otroligt torrt"

Utöver att ovanliga arter hittat dit så upptäcktes 200 nya fyndplatser från jägarstenåldern. Men det dröjer minst 75 år till innan skogen är helt återställd, och betydligt längre än så för den att bli urskog.

Skogsbränder i nationalparken hör dock inte enbart till historien. Den 12 augusti brann det i skogen för andra gången i år, men den kunde snabbt släckas av ett gäng turister. Läskigt men lätt hänt, menar Teckla Jackson.

För varje år som går blir det svårare att se resterna från skogsbranden. Men går man in i området från naturum märks det fortfarande tydligt var den gamla skogen slutar.

För varje år som går blir det svårare att se resterna från skogsbranden. Men går man in i området från naturum märks det fortfarande tydligt var den gamla skogen slutar.

Johannes Äng

– Det är därför vi har eldplatserna. När vi säger att det är eldningsförbud så menar vi verkligen det, det är otroligt torrt och går fort.