Han har klättrat nära nog tre fjärdedelar av sitt liv. Allt sedan lockelsen av Rallarberget, det resliga stupet som vätter mot Krokslätt där Said Belhaj växte upp.
– Jag är en religiös person. Gåva eller kall, beroende på omständigheterna, men det var klättring jag skulle göra. När jag såg berget från mitt sovrumsfönster lockade det. Jag måste bara dit, förklarar han.
Episka strapatser
Sagt och gjort. Han fick med sig ett gäng kompisar och utmanade av utmaningen började klättringsäventyret.
– Det var episka strapatser på den tiden, säger han och ler åt minnet.
– Det var jävligt kul och ett äventyr, det som vi var ute efter.
Så när andra sysslade med sporter som fotboll växte intresset för klättring, helt på eget bevåg, för Said Belhaj
– Ja, för mig var det som att ge mig ut i något okänt. Jag fick fatt på den enda boken som fanns på biblioteket om klättring, Per Callebergs. Det var daterade tekniker. Men då, när jag var nio, tio år fanns ingen organiserad klättring för barn. Man var tvungen att vara 16 år. Jag var så besatt att jag tänkte att jag gör det ändå.
Naivt, kanske. Men ändå inte dumdristigt. För redan tidigt förstod han att säkerheten var viktig. Men säkerhetsredskap var dyra för en tioårig grabb. Lösningen fann han på en äng i sommarlovets Finland. En utrangerad Saabs säkerhetsbälte fick bli första säkerhetslinan.
Avancerade snabbt
Så han avancerade inte bara snabbt tekniskt utan också inom svensk klättring över lag. Redan som ung blev han ett namn inom sporten.
– Jo, men det kändes som en evighet. Men när jag kom in i klättersammanhang och fick klättra med andra var det som ett uppdämt behov.
Jag var så besatt att jag tänkte att jag gör det ändå.
Intresset upptog det mest av dygnets 24 timmar. Utförde han inte någon utmaning kunde filmen "Cliffhanger" med Sylvester Stallone stilla intresset. Temat...? Klättring, förstås.
– Jag tror jag har sett den tusen gånger.
Said Belhaj är mångfacetterad, talar flytande finska, engelska och arabiska samt, förstås, svenska. Finskan har han fått av sin mamma. Arabiskan av sin marockanske pappa. Svenska från uppväxten i Krokslätt och Göteborg. Engelskan i skolan och klättrandet har också gett franska och spanska. Han har besökt cirka 50 länder genom klättringen. Lägg till att han är fotograf av rang plus musiker, främst inom nord- och västafrikansk musik.
– Som mest handlar det om 80 spelningar på ett år. Främst klubbspelningar på vintern och någon turné plus festivalspelningar på sommaren.
Klättring i värdsklass
Men det är klättrandet som är hans arbete. Han lever mestadels i sin skåpbil, spartanskt inredd där skuffen består av ett etage där madrassen är sovplats och undertill finns all utrustning. Jo, visst är det skönt att sova i en riktig säng emellanåt, men berget, friheten och äventyret är värt så mycket mer.
Efter att coronapandemin fick grepp om världen fick Said Belhaj ge upp klättringen i södra Frankrike och bege sig hem i aprils inledning. Nu är det Bohusläns klippor som lockar där han genom vänner och egen efterforskning hittat ställen som utmanar i närmiljö.
– Bohuslän är bäst för klättring i Norden. Det är unikt med granit som är greppbar.
