– Pang i bygget! Jag kastar för hårt, säger någon och gör en gest i luften,

– Jaha, nu fuskar du igen! Jag såg nog det, din gubbtjuv, skrattar en annan.   

Medan en tredje svär på finska. Stämningen är varm och skämtsam, alla är måna om varandra, även om det i grund och botten är en tävling. Det råder det ingen tvekan om när det spelas boule i parken nedanför Gustavsgården.

Ett 20-tal seniorer träffas två gånger i veckan för att spela boule, tills snön kommer, sedan är det paus några månader.

– Det är det bästa för gamlingar det här, man blir glad och det är alltid mycket surr, säger Hasse Lisell, 84, och uppmanar fler att komma dit.

"Vi blir aldrig sura på varandra, även om man förlorar, så det är aldrig några slagsmål" säger Reino Mastomäki och skickar iväg ett välplacerat klot. Hasse Lisell håller koll.

Pekka Pääkkö

Spelat ihop i 23 år

Lagen delas in på plats och deltagarna är i åldern 75-90 år.

– Boulen är viktig på många sätt, man kommer ut och får röra på sig och det är socialt, säger Hans Zimmerman, 85, som är med varje vecka.

Han har också skapat ett system för att hålla reda på vilka som ska spela mot vilka, så att det blir rättvist.

– Det är egentligen en perfekt syssla för äldre. Det är lagom jobbigt, man lyfter och kastar kloten. Sen är det ju bra för skallen också eftersom det krävs koncentration, konstaterar Reino Mastomäki, 86, som håller i träffarna.  

Två matcher hinner de spela sen är det dags för fikapaus i vindskyddet. Där finns sittbänkar och tak.

Två gånger i veckan träffas gänget för att spela boule vid Gustavsgården. De kör fram tills snön kommer.

Pekka Pääkkö

Flera har varit med sedan starten för 23 år sedan. De senaste sju åren har spelats vid Gustavsgården.

Men det finns ett litet orosmoln på boulehimlen. Ett nytt äldreboende ska nämligen byggas på platsen och då ryker banorna. 

Kommunen säger till Mitt i att banorna då ska flyttas till en annan plats, men det är inte klart än var det blir.

– Det måste vara lätt att ta sig dit, med bil och buss. För vi kommer från hela Värmdö för att spela boule. Det är jätteroligt! säger Maj Eriksson, 90, som bor i en annan del av Gustavsberg. 

Reino Mastomäki, som håller i bouleträffarna, kör peptalk med Maj Eriksson, Doris Reichetzeder och Hans Zimmerman.

Pekka Pääkkö

Vill spela på vintern

Om de saknar någon ringer de och kollar vad som har hänt.

– Vi försöker hålla koll på varandra. Oftast är det bara att man känner sig lite trött och inte orkar komma hit, men det kan också vara något som har hänt, säger Reino. 

De hade gärna fortsatt spela även under vinterhalvåret, förklarar han, men haken är att det saknas planer inomhus som de kan använda.

– Alla de här padelhallarna som man har byggt, kan det inte finnas plats för några boulebanor där? Det är vad jag tänker, säger Reino. 

Dagens bouletävling är avklarad, klot och kaffetermosar åker tillbaka ner i väskorna. Dags att åka hem och äta lunch.

– Vi ses väl på söndag igen?, ropar en av deltagarna och får till svar:

– Ja såklart!

"Vad säger du nu då, gubbtjuv!" ropar Hasse Lisell på skämt till en av sina motspelare.

Pekka Pääkkö