Kungsängens IP en måndag vid lunchtid. Det är en bit in i september och över idrottsplatsen vilar ett lugn.

Hösten börjar göra sig påmind, om än med viss försiktighet.

En sprudlande personlighet dyker dock upp på cykel och sprider direkt en mer pigg form av energi än själva vädret. 

Kungsängens IP är en av många platser där Sofia Turesson brukar träna.

Stefan Källstigen

Kungsängenbon Sofia Turesson var i många år fotbollsspelare på elitnivå. Hammarby IF var hennes sista klubb innan hon lockades av andra delar av livet.

Sedan nio månader tillbaka så springer Sofia snabbt – väldigt snabbt. Efter att ha provat massa olika sporter och gjort en hel del egen research så hittade hon tillbaka till friidrotten och specifikt löpningen.

Målet härnäst

– Mitt mål nu är att jag vill pröva att utmana mitt yngre jag, alltså att se om jag kan slå tiderna jag hade som 15-åring. 

Nu springer Sofia 800 meter på 2.24 minuter. Som ungdom var hon nere på 2.18.

Sofia har under den korta karriären på veterannivå, som är vad som gäller från 35 år och uppåt, vunnit både SM-guld för Hässelby SK på 100 och 800 meter. Hon har även hunnit med att komma till final i VM på 800 meter. Det här är egentligen inte det som i sig är intressant, även om det är imponerade.

Lekfullhet som ledstjärna

Det som Sofia vill prata om är hur fler borde kunna hitta till de korta distanserna genom ett mer lekfullt förhållningssätt till den egna träningen, och utforskandet kring vad som egentligen är ens egen grej – och kanske också hur kroppen reagerar och fungerar.

Kort och snabbt kan vara ett alternativ till maraton. Men det viktiga är att hitta sin grej och våga pröva något nytt, tycker Sofia.

Stefan Källstigen

– Tänk på hur du lekte som barn, man klättrade upp i klätterställningar, hängde i grenar, klättrade upp på höga stenar och hoppade ner, sprang allt man hade över en äng, tävlade mot kompisar. Finns det något av det som skulle vara kul att prova idag?

Till dessa tankegångar återkommer Sofia även om hon befunnit sig på elitnivå både inom fotbollen och nu även på löparbanan.

Maraton är inte enda vägen

Många är vi som springer långt och har som ambition att ”någon gång springa ett maraton". Men Sofia vill slå ett slag för det korta och explosiva. Hennes budskap är att människor måste försöka hitta det som ger dem pepp och pirr.

– Jag tror att man ska tänka mer, okej, nu ska jag springa snabbt. Det har inte min kropp gjort på länge, men vad spännande för den.

Sofia resonerar att de längre loppen är mer slitiga för knän och leder. På det sättet kan de korta distanserna i högre grad gynna kroppen mer långsiktigt.

– Men också då att ha kvar det här barnsliga. Kolla, en rak sträcka! Nu springer vi vårt snabbaste!

Lockelse i nervositeten

På frågan hur det egentligen känns då hon kommer upp i hastighet och världen utanför swishar förbi så ler Sofia och säger:

– Det finns inte så många situationer som jag känner jag blir nervös för på riktigt. Därför finns det också en del i det här som lockar mig. Nervositeten och pirret innan starten vid ett lopp. Man väntar på startskottet och när det går då är det bara att ge järnet. Det finns någonting i det tycker jag.