Det är i Löthallen de håller till, Sundbybergs starka kvinnor och män.

Somliga av dem sysslar med tyngdlyftning, andra med styrkelyft. Som lekman är det inte självklart att veta skillnaden.

Tur då att styrkelyftaren Sofie Lennman kan förklara.

– Tyngdlyftning har två grenar: stöt och ryck. Styrkelyft har tre grenar: knäböj, bänkpress och marklyft. Sedan tävlar man i totalen, man slår samman lyften, säger hon.

Sofie Lennman har precis klarat 60 kilo i bänkpress. I STK peppar man varandra oavsett nivå, säger hon: "Man förstår att alla har olika utmaningar, och det är lika kul med ett personbästa på 60 som 100 kilo."

Mikael Andersson

Det går också att tävla i en enda gren. Så blir det den 9 och 10 mars, då SM i bänkpress avgörs här i staden. Sofie, liksom resten av klubben, är med och arrangerar det tunga kalaset.

Närmare 300 herrar och damer väntas tävla, i antingen "klassisk" eller "utrustad" bänkpress.

– I och med att det är många ålderskategorier blir det många tävlande, säger Sofie.

I utrustad bänkpress lyfter man iförd en specialtröja. Plagget fungerar lite som en tvångströja för styrkelyft, och är inte att rekommendera till vardags. Det stramar åt runt överarmarna och ger lätt blåmärken. Men det hjälper också en att lyfta mer.

"Kul att vara stark"

Emma Johannesson är en av dem som ska tävla för klubben i SM.

– Jag har gjort 120 utrustat och 92,5 klassiskt, säger hon.

Emma Johannesson försvarar de sundbybergska färgerna på SM. Hennes personbästa i utrustad bänkpress är 120 kilo.

Mikael Andersson

– Så Emma är bäst av oss fyra när det gäller poäng, säger klubbkamraten Jessica Ehrsson som lyfter "bara" 115 respektive 105 kilo.

För Jessica var det inte viljan att bli stark som fick henne att plocka upp vikterna i början.

– Det började med, som för många andra tjejer, att jag ville gå ner i vikt.

– Men jag insåg rätt fort att det var ju kul att vara stark.

Ebba Lindgren assisterar Jessica Ehrsson på bänken. "Det är en väldig gemenskap som hjälper på många sätt", säger Jessica om stämningen i lokalen.

Mikael Andersson

Hon och resten av gänget noterar att antalet styrketränande kvinnor och flickor har stigit, bara de senaste åren.

– För tio år sedan var det nog inte en så vanlig syn på styrkelyftsklubbar, så det är verkligen något som har ökat. Det är väl också kopplat till sociala normer, att det är mer okej att vara väldigt stark, säger Emma.

– Det är ett paradigmskifte i vad som ser bra ut på en tjej, tillägger Ebba Lindgren.

Vad ger det en att träna styrkelyft?

– Självförtroende! Man vågar ju sträcka på sig lite.

Det skadar inte i den mansdominerande bransch som ingenjören Ebba jobbar i.

Å andra sidan, ibland när hon berättar om sin träningsform får hon svaret "det syns inte".

– Jag vet att jag är stark. Men jag bryr mig inte om vad folk ser och hur de tolkar mig.

Nominering i Eldsjälsgalan

Ebba började med styrkelyft som 20-åring. Andra kan inte vänta så länge; i STK finns 12–13-åringar som tar 45 kilo i bänkpress.

Även äldre söker sig till styrketräningen. För två år sedan startade STK satsningen Seniorpower för 65-plussare, som Mitt i skrivit om. Den har lockat ett 70-tal deltagare – och gjort STK till finalist inför Eldsjälsgalan 2024, i kategorin Årets idrottsförening.

Medurs från vänster, övre raden: Ebba Lindgren, Jessica Ehrsson, Sofie Lennman och Emma Johannesson.

Mikael Andersson

Överlag har intresset för styrketräning vuxit de senaste åren, säger Ebba.

– När jag började för sju år sedan kunde man ta 70 kilo och ta medaljer i junior-SM. Nu måste du ta minst 100 kilo.

Händer det att man går runt på fritiden och letar efter tunga grejer att lyfta, för att imponera på omgivningen?

– Man blir ofta inkallad när någon ska ha flytthjälp. "Du lyfter ju så mycket i vanliga fall, du kan väl komma och lyfta lite mer", säger de.