På konsthallens golv står några kantstötta flyttkartonger. Niki Lindroth von Bahr går fram med en sylvass mattkniv i handen.

– Galleriägarna får ofta en hjärtattack när de öppnar lådorna. Det ser ut som det varit en jordbävning varje gång. Men i bästa fall räcker det med en omgång med limpistolen.

Scenografi från Niki Lindroth von Bahrs film "Min Börda" där fiskar bor på ett så kallat långtidshotell.

Erik Lejdelin

Deppiga köpcentrum

Kartongerna har rest tio timmar i lastbil från en utställning i Umeå. Dessförinnan från två utställningar i Frankrike. Niki Lindroth von Bahr lyfter upp ett rum ur den sönderskurna lådan.

Rummet är torftigt möblerat. En obäddad säng. En fototavla med orden "Carpe Diem". En mobiltelefon som laddar på fönsterkarmen.

Rester av en middag för en.

– Jag utgår ofta från en plats i mina filmer, mer än karaktärerna. Mina platser är ofta antiestetiska och lätt deprimerande. Det är en slags terapi att återskapa varje liten detalj i en sliten kommunal simhall, eller ett deppigt köpcentrum.

Insekterna jobbar vid partikelacceleratorn vid Cern men någonting går väldigt snett. Scenen är en av Niki Lindroth von Bahrs favoriter.

Erik Lejdelin

Stort tålamod

Utställningen i Bas Barkarbys konsthall, som pågår fram till den 20 juli, är en samling av hennes konst.

– Mina fyra filmer visas också i sin helhet. De utgör ungefär 45 minuter totalt. Det är alltså trekvart av film för tio års arbete.

Niki Lindroth von Bahr har rönt stora framgångar – både i Sverige och internationellt.

Hennes film "Min Börda" vann både en Guldbagge och Bästa internationella kortfilm vid Torontos filmfestival, en av världens mest prestigefyllda filmfestivaler.

– Jag kan aldrig riktigt ta till mig den typen av uppmärksamhet. Får jag tio priser och en dålig recension är det den dåliga recensionen jag ligger och suger på kvällarna. Priser gör en inte till en lyckligare person, men i bästa fall får jag jobba vidare med det jag gör.

Fisk i morgonrock

Hennes estetik präglas av en slags vardagstristess, av en oklar stämning mellan humor och mörker. Med fiskar i morgonrockar och beaglehundar som butiksbiträden blir historierna absurda.

– Djur passar bra tycker jag. De har något icke-identifierande över sig. Vi är väl alla någonstans dumma djur som försöker pynta oss.

Inspireras av Barkarby

Platser som sällan skildras får i hennes miniatyrvärldar spela huvudrollen. Och alltid med en mattknivs skärpa för detaljerna.

– Jag tar alltid mycket referensbilder över hur saker ser ut. Jag är också väldigt noga med att mäta och arbeta i skala. Ska det bli realistiskt måste du ha stenkoll på hur stor en chipspåse är.

I "Min Börda" förekommer ett enormt matvaruhus omgärdat av motorvägar. Inte helt olik den plats som ligger ett stenkast ifrån konsthallen i Bas.

– Jag kan absolut komma till Barkarby för att bli inspirerad.

Nå ny publik

Hennes stora utställning på Färgfabriken i Stockholm 2019 blev en av galleriets största publiksuccéer någonsin.

– Det var helt sjukt egentligen. Det har varit något av en dröm att ställa ut där. Men nu känns det väldigt roligt att kunna ställa ut här i Barkarby. Med en helt annan typ av besökare, och i en helt annan del av Stockholm.

Utställningen börjar den 27 april.