Göran Andersson, 78, har gravt nedsatt syn till följd av långt gången glaukom. I höstas kom beskedet att kommunen skulle halvera hans rätt till ledsagning från tio till fyra timmar i månaden, vilket Mitt i tidigare har rapporterat om.
Göran Andersson överklagade tillsammans med Anna Quarnström, förbundsjurist på Synskadades Riksförbund, kommunens beslut.
Och i början av april kom beskedet: överklagan avslås.
– Det är två sorters sorg. Samhället har blivit snålt och ojämlikt beroende på vilken kommun man bor i, säger Göran Andersson.
Förvaltningsdomstolen anser att hans behov kan tillgodoses med fyra timmars ledsagning per månad. I beslutet hänvisas det till att han har möjlighet att söka hemtjänstinsatser för till exempel apotekärenden och promenadstöd för utomhusvistelser.
För resor till vårdinrättningar hänvisar domstolen till att nyttja sjukresa eller ansöka om färdtjänst.
– Det är inte själva transporten i sig utan det är vad jag ska göra när jag är framme som är avgörande. Hjälp för att komma till affären och prova kläder eller till ett badhus för att simma. Det är ju assistansen när man väl är framme som jag behöver, säger Göran Andersson.
Göran Andersson tycker det är fel att fördela ansvar på anhöriga till synskadade: "Är man synskadad ska man inte behöva ligga andra till last. Jag sökte ledsagning för att skydda min hustru som har det besvärligt på andra sätt", säger han.
Henrik Lindstedt
Anna Quarnström beskriver resultatet som nedslående men inte unikt. Hon berättar att bedömningen om vilket behov synskadade verkligen har sällan följs upp på en individuell nivå.
– Det är lagligt för en kommun att komma undan med och att hänvisa till att behovet kan tillgodoses på annat sätt. Men det görs ingen bedömning av om det verkligen tillgodoses. I Görans fall medför det här inte ett lyckat resultat. Hans situation är inte löst, säger hon.
Enligt Bengt Harju (S), socialnämndens ordförande, ska det enligt kommunens riktlinjer genomföras en individuell bedömning av människors behov av stöd.
– Och om en person får ett stöd och det inte går hela vägen förutsätter jag att det redovisas in till den biståndshandläggaren som tagit beslutet. Det är superviktigt man ska kunna få det stöd man behöver, säger han.
Följs det upp?
– Man ska se att hela kedjan fungerar. Om det inte fungerar måste det rapporteras in hur det kan förstärkas. Jag har inte sett något generellt problem gällande det än så länge, men om det finns ska det hanteras.
Kan överklaga igen
Nu ska Göran Andersson ta beslut om han än en gång ska överklaga. Än har han inte bestämt sig.
– Men man ska inte behöva ha ett inskränkt liv. Det gäller inte bara mig utan alla andra också.
Synskadade
Göran tar strid
för att kunna
lämna hemmet
Efter ett liv som seende är Göran Andersson, 78, på väg att bli helt blind. Trots att synen blir allt sämre har kommunen halverat hans ledsagning.
Järfälla
På Göran Anderssons köksbord ligger flera rapporter med titlar som ”Boende, service och vård för äldre”. De är från hans tid på Spri, institutet som länge vägledde utvecklingen av svensk sjukvård och omsorg.
Nu har han själv fyllt 78 år och är i behov av samhällets stöd. De senaste åren har hans syn blivit allt sämre.
– Ett problem jag har är att hjärnan fyller i vad den tror att jag ser. Det har till exempel fått mig att dra i handbromsen i panik när min fru stannat bilen. För mig ser det ut som att vi fortfarande rullar, säger han.
Färre och dyrare timmar
Göran Andersson har gravt nedsatt syn till följd av långt gången glaukom. För att kunna leva ett självständigt liv har han fått ledsagning av Järfälla kommun. Men på sistone har besvikelserna radat upp sig. Först sänkte kommunen hans rätt till ledsagning från tio till fyra timmar i månaden. Sedan kom beskedet att avgiften höjs från 200 till 350 kronor.
– När jag ska åka till Syncentralen så går det åt tre timmar. Och så ska jag betala färdtjänsten. Så det går väl åt en tusenlapp för att jag ska lära mig att klara av mitt handikapp, säger Göran Andersson.
Bara i mars har han tre inbokade tillfällen på Syncentralen. Utöver det behöver han ofta besöka vårdcentral och Danderyds sjukhus för att kontrollera sin pacemaker. Snabbt tickar tiden med ledsagning ner till noll.
Vill kunna hjälpa sin fru
När möjlighet till ledsagning saknas faller mycket av ansvaret på Göran Anderssons fru. Problemet är att även hon har hälsoproblem som blir värre. Att kommunen inte tar hänsyn till det i sitt beslut är anmärkningsvärt, tycker Anna Quarnström, förbundsjurist på Synskadades riksförbund, som tagit sig an Göran Anderssons fall.
– Att de inte tar hänsyn till att hon inte orkar längre och att han vill kunna kliva fram och stötta henne, det är hjärtlöst, säger hon.
Socialdirektören David Gyllenstråle vill inte uttala sig om det enskilda fallet. Men han berättar att kommunen håller på att se över samtliga biståndsärenden.
– Vi försöker skapa en högre nivå av rättssäkerhet och rättvisa. Tidigare har det varit lite ojämnt, säger han.
Avgiften för ledsagning följer höjningen av hemtjänstavgiften. Bengt Harju (S), socialnämndens ordförande, påpekar att det finns en maxtaxa på 2 642 kronor.
En orsak till höjningen av hemtjänstavgiften var att Järfälla legat lågt jämfört med andra kommuner, menar han.
– Vi har sagt att vi ska lägga oss på snittet, men inte över, säger Bengt Harju.
Men när det kommer till ledsagning ser det väl ganska olika ut? I Stockholm är det till exempel gratis.
– Det är en sammanvägning som är gjord. Vi får ta med oss den här frågan och se om eventuella avvikelser behöver korrigeras framåt.
Göran Andersson har med Anna Quarnströms hjälp överklagat kommunens beslut.
– Jag tycker att det är förjävligt. När vi undersökte det här på 80-talet såg vi att folk inte fick tillräckligt med hjälp hemma. Kvinnor slet ofta med sina gubbar och behövde avlastning. En av tankarna bakom socialtjänstlagen var att man inte ska behöva ligga andra till last. Men kommunerna har hittat kryphål, säger han.
Jag tycker att det är förjävligt.
Färre får ledsagning
– och FN är kritiska
Antalet personer med funktionsnedsättning som får ledsagarservice enligt LSS har minskat i Sverige sedan 2010, visar Socialstyrelsen
i en rapport från 2023.
Samtidigt har det skett en förflyttning. Fler har i stället fått ledsagarservice enligt socialtjänstlagen.
Det spelar roll eftersom syftet i socialtjänstlagen är att tillförsäkra ”skäliga levnadsnivå” medan syftet i LSS är att tillförsäkra ”goda levnadsvillkor”. LSS ger alltså en högre standard.
FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har kritiserat Sverige för att landet inte tillgodoser rätten till fritid, sport och kulturellt liv.
Källa: Socialstyrelsen, Svensk författningssamling, FN