Att hålla reda på när påsken infaller är en vetenskap för sig. Lite förenklat kan man säga att påskdagen är den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen. Eftersom det ska fungera i praktiken har man tabeller men i de flesta fall stämmer det som du kan se på himlen med det som står i kalendern.
Först väntar man på vårdagjämningen, därefter på den första fullmånen och nästföljande lördag och söndag är sedan påskafton respektive påskdagen. År 2019 är påskafton 20 april och det är då påskeldarna brinner i västra Sverige.
Blåkulla
För påskeldar är numer ett fenomen som nästan bara går att hitta i Göteborg med omnejd. Givetvis finns det lokala undantag i Sverige, men när jag undersökte utbredningen av påskeldar för några år sedan (Var i Sverige eldar man påskbrasa?) slog det mig att bruket att tända eldar vid påsk är koncentrerat just till området kring Göteborg.
Att tända påskeldar var förr i tiden (till skillnad från det uppsvenska bruket att tända eldar på valborgsmässoafton) inte förknippat med att skrämma bort rovdjur utan med tron på häxor och deras färd till Blåkulla kring påsk.
Häxorna for till Blåkulla och annat oknytt började röra på sig i naturen på skärtorsdagen, samma dag som Jesus förråddes av Judas, och de kom tillbaka på påskafton – dagen då man traditionellt tänder eldarna samt går påskkärring i västra Sverige.
Under senare tid har dock bruket att tända påskeldar successivt trängts undan av valborgsmässoeldarna, även i Göteborg. Påskeldar förekommer sporadiskt men inte alls i den utsträckningen som för bara några decennier sedan.
"Grankrig"
Ett undantag från detta är dock den göteborgska skärgården där rena ”grankrig” fortfarande förekommer. Målet är att bygga den största påskbrasan (eller påskfyren) och medlen kan då innefatta både inbrott och misshandeln.
Polisen på öarna berättar om att gran-gängen nästan kan liknas vid kriminella nätverk. Öckerö kommun har instiftat ett pris till de som kan bygga den bästa påskfyren med ett kriterium som lyder “schysst förarbete innan påsk”.
Under föregående sekel trängdes de lokala traditionerna undan för det nationella. En större omflyttning och ett ökat utbud av medier under 1900-talet tror jag är de viktigaste orsakerna. Men kanske ser vi en ny trend nu. Den småländska fössta tossdan i mass kanske bara är ett exempel på en trend med mer av lokala traditioner.
Så vore det inte vackert om det under påskafton fanns brasor runt om i Göteborg med omnejd. Om inte för att skrämma bort häxor så i alla fall för att återuppliva en klassisk göteborgsk tradition.
