De stora kråkorna kommer flaxande långtifrån. När det är dags att landa förvandlas de. De blir svartklädda poliser, på marsch genom snön. Målet är en demonstration mot utbyggnaden av Altaälven i Norge. Uppdraget är att få bort demonstranterna, klädda i samiska dräkter.
"Kråkorna" heter verket från 1981. Det är ett av den samiska konstnären Britta Marakatt-Labbas mest kända broderier. Nu kan man se det i biblioteket i Hägerstensåsens medborgarhus, som litografi. Där pågår utställningen "Britta Marakatt-Labba – ett tvärsnitt", med grafiska blad som hon skapat utifrån sina egna textila verk.
Kråkorna, litografi av Britta Marakatt-Labba utifrån hennes broderi med samma namn.
Detalj ur "Kråkorna", litografi av Britta Marakatt-Labba utifrån hennes broderi med samma namn.
Poetiskt och kraftfullt
Jätteroligt, tycker verksamhetschefen Sebastian Dahlqvist.
– Det här ger en bild av Britta Marakatt-Labbas otroliga konstnärsskap. Hennes konst är ett poetiskt och kraftfullt berättande om samernas kamp för sin kultur och sin mark och om deras erfarenheter, säger han.
Britta Marakatt-Labba hade arbetat konstnärligt i över 40 år när hon fick ett internationellt genombrott. Det var vid Documenta i Kassel 2017, en av världens största utställningar för samtidskonst. Där visade hon sitt 24 meter långa broderi "Historia", om samernas historia – och blev blev namnet på allas läppar.
– Sedan har det inte varit en ledig stund, berättade hon nyligen i P1:s Söndagsintervjun.
"Mardröm", litografi av Britta Marakatt-Labba utifrån hennes eget broderi.
Detalj ur "På väg", litografi av Britta Marakatt-Labba, utifrån hennes eget textila verk.
Vi två, litografi av Britta Marakatt-Labba, utifrån hennes eget textila verk.
Liv nära naturen
Efter genombrottet har Britta Marakatt-Labba ställt ut i metropoler som London, New York och Venedig. Nu har alltså Hägerstensåsen fått den äran. Konsten i medborgarhuset skildrar både samisk mytologi och traditionellt samiskt liv och kampen mot majoritetssamhällets ingrepp i naturen. Kontrasten är stor mellan bilder av fridsamma slädfärder och verk med råttor som tar sig in i kåtorna och gnager på de sovande.
– Jag var på Documenta när Britta Marakatt-Labbas ställde ut där. Det var en drabbande upplevelse. Det är en skam att det var först efter det internationella intresset väckts som konstnärliga institutioner i Sverige började lyfta fram henne, säger Sebastian Dahlqvist.