Filip Jers minns dagen då han, som femåring hemma i skånska Höör, insåg att det var ett lite ovanligt instrument som skulle bli hans framtid.
– Jag satt på gräsmattan, det var åskväder. Pappa tog upp ett munspel och började spela på förstukvisten. Det var något i ljudet som drabbade mig – det var det finaste ljud jag hört.
Men det började med cello i kommunala musikskolan, först som 13-åring blev det gitarr och munspel.
– Gitarr var coolare än cello. Sedan lärde pappa mig munspel, men när jag snabbt blev bättre än han var han inte så glad, säger han och skrattar.
Sedan gick det undan. Han vann tävlingen World Harmonica Championship, ”munspels-VM”, som 18-åring och 2011 tog han som första munspelare mastersexamen på Kungliga musikhögskolan i Stockholm.
– Jag fick nej först att gå utbildningen eftersom det inte fanns någon lärare i munspel. Jag övertygade dem om att de skulle gå bra ändå och fick lära mig om det stora mysteriet musik i stället.
Hundra munspel
Vi träffas en varm sommardag i Suseboparken i Väsby. Med sig har han några av sina många munspel av olika modeller, totalt har Filip 50 för konsertbruk och 50 ”om något händer”. Flera är klassiska bluesmodeller, men det är de kromatiska munspelen, med både hel- och halv toner, han använder mest.
– Munspel är speciellt, man ser ju inte vilken ton man spelar. Man gör som en musikalisk mindmap i huvudet utifrån hur instrumentet är uppbyggt.
Han är främst jazzmusiker, men genom sin breda musikutbildning har han lärt sig spela på gehör, efter noter och improvisera.
– Jag är nog en musikalisk kameleont, säger han.
Senaste tillägget i det imponerande cv:et är filmmusik på munspel till den uppmärksammade dokumentären ”Ulla och Hamzeh”, om en välbärgad äldre dam i Blekinge och en betydligt yngre palestinsk flykting som vill gifta sig.
– Filmskaparen var på en av våra konserter i Blekinge och blev tagen av den. Han frågade om jag kunde komponera till filmen, och jag tackade ja eftersom det var mitt i pandemin och alla konserter var inställda.
Komponera efter känsloläge
Han fick ett känsloläge, som oro eller sentimentalitet, och komponerade 1,5 minut till det. Totalt blev det ca 25 minuters specialskriven musik.
– Jag är van att skriva till mitt eget band, Filip Jers Quartet, men då får det ofta ligga och gro. Här var det ”och så behöver vi det nästa vecka”.
Och filmmusiken har givit mersmak.
– Det var häftigt att jobba så och jag gör det gärna igen.
Ur pandemin har det även växt fram en digital plattform för undervisning. Filip Jers har nu ett 70-tal munspelselever från hela världen.
– Det känns som om att man kommer djupare in i något om man undervisar.
Tröttnar du aldrig på munspel?
– Jo, när jag hade 25 vuxna nybörjare som elever samtidigt. Det var väldigt mycket ljud!