Victor Mazilu har arbetat nästan dygnet runt och knappt sovit. Han befinner sig i den lilla gränsbyn Medyka i sydöstra Polsen.
– Det är den enda platsen där man kan ta sig över gränsen till fots. Människor strömmar in hela tiden, de är traumatiserade. Vissa av dem har ingen aning om var de ska ta vägen, andra har någon vän i Polen. Det är väldigt starka känslor när de kommer över gränsen, säger Victor Mazilu och tystnar. Jag måste samla mig lite, säger han.
Han är påtagligt berörd av det han bevittnat de senaste dagarna. När vi talar i telefon befinner han sig på flyktingcentret som de ukrainska flyktingarna först kommer till.
– Tänk dig Ikea i Kungens kurva. Det är lika stort, men fyllt av sängar och en massa människor som springer runt och ska hinna med bussar, tappar sina väskor och gråter.
Tog tjänstledig från jobbet
När Ryssland invaderat Ukraina var Huddingebon Victor Mazilu en av dem som agerade snabbt. Han fick tjänstledigt från jobbet för att åka ner till Polen och hjälpa till.
Han fick kontakt med andra som också ville åka ner och de fick låna en bil av en bilhandlare och köpte dessutom en äldre bil. De samlade ihop filtar, insulin och förnödenheter som de tog med sig.
– Första dagen stod jag vid gränsen och hjälpte olika organisationer att dela ut mat och blöjor och annat, säger han.
Sedan tog han kontakt med polska räddningstjänsten och försvarsmakten och frågade vad de behövde hjälp med.
– De gav oss i uppdrag att antingen hjälpa till på flyktinganläggningen eller att avlasta bussarna och köra flyktingar till andra städer i närheten.
Samarbetar med räddningstjänsten
Victor berättar att bussarna inte räcker till och att en del flyktingar blir strandade på flyktingcentret.
– Jag skulle önska att MSB eller SL kollade med räddningstjänsten här vad de kan hjälpa till med, om de kan skicka bussar. Nu väller det in folk från hela världen till den här lilla byn, men man behöver samordna så att man fokuserar på det som behövs.
Victor påpekar att djurperspektivet behöver lyftas då många har husdjur med sig. Han säger att det finns ett stort behov av mediciner, sjukvårdsmaterial, power banks, filtar och sovsäckar. Däremot behövs det inte mat.
– Det är viktigt att man kollar med den lokala räddningstjänsten vad som behövs. De lägger stora resurser på att sortera donationer, säger han.