När Ariana Grandes låt Yes, And? seglade upp som etta på den amerikanska Billboard-listan i slutet på januari så blev Stenhamrasonen Max Martin historisk. Ingen annan producent har haft så många listettor – hela 24 stycken sedan 1999 och Britney Spears debutsingel ...Baby one more time.
Och alltihop startade på Ekerös kommunala musikskola.
Som svar på frågan om han hade varit där han är i dag om den kommunal musikskolan inte hade funnits, i Fredrik Eliassons dokumentärserie Arvet efter Cheiron – en oändlig historia, svarar Max Martin direkt: ”Absolut inte.”
– Jag vill understryka det extremt mycket, att det är jätteviktigt att det subventioneras, säger han i dokumentären.
Stenhamras stolthet Max Martin vann Polarpriset 2016.
Annika Berglund / Polar Music Prize
På 1980-talet, då Max Martin gick i skolan i Stenhamra, var musikskolan stor. Under läsåret 86/87 hade den 1 438 elever, och då var de som deltog i körer och ensembler inte medräknade.
Blåsorkestern satsade
I verksamhetsberättelsen från 86/87 kan man läsa att musikskolans elever deltagit i runt 50 konserter under året och att det satsas stort på blåsorkestern.
I orkestern spelade Max Martin valthorn. Med var också Stenhamrabon Peter Kahm.
– Jag spelade trumpet. Jag vet inte varför det blev just trumpet, men så var det. Vi spelade i en stor orkester, ett par gånger i veckan.
Utöver trumpeten spelade Peter Kahm också klassisk gitarr och elbas på musikskolan, och därifrån var steget kort till replokalen under matsalen i Stenhamraskolan.
Hängde i replokalen jämt
– Där fanns ett trumset, elgitarr och elbas. och där hängde man jämt. Jag minns inte hur det var med nycklar och grejer, men vi hade fri tillgång till den där replokalen och kunde vara där på helger och kvällar, säger han.
I replokalen spelade han hårdrock, bland annat med Max Martin och Göran Eriksson, som senare blev stjärngitarrist och kapellmästare till Jill Johnson.
– Grupptillhörligheten i ett band var så otroligt stark och skitviktig när man var i den åldern. Man blev superstark i den tajta gruppen man hade, och det blev det viktigaste i hela världen.
Peter Kahm spelar fortfarande i band. ”Jag tänker ofta på det, här är man över 50 år och står fortfarande och spelar heavy metal. Och ljudet av en bas i en replokal, det gör mig fortfarande lycklig.”
Gunnar Lööf
Ett plus ett blir fyra
Även under tiden i blåsorkestern minns han upplevelsen av att spela ihop med andra.
– Man kan sitta ensam på sin kammare eller ensam med en lärare och lära sig ett instrument, men när man får spela ihop med andra, då blir ett plus ett fyra. Det är någon magi som händer när man spelar ihop, säger han.
Alla vinner matchen
Jeanette Hagberg, som är chef på Ekerös kulturskola i dag, håller med.
– Det vore roligt med fler elever inom orkesterinstrument så att orkestrarna kan växa. I gruppämnen blir det en gemenskap som liknar ett lag i idrottssammanhang, ett lag där alla vinner matchen.
Alla kulturskolans orkestrar ligger i Tappström.
– Vi har inte resurser att hålla alla ämnen i alla kommunkrokar, men i de bästa av världar skulle vi ha större geografisk täckning. Klart att man drar sig för att behöva göra ett eller två bussbyten och riskera att bli stående när bussar är försenade. Att inte behöva ta sig någonstans, att det är supernära, det sänker tröskeln, säger hon.
Film, musikal, och bild och form är några av ämnena som skulle kunna växa om kulturskolan hade mer resurser, menar chefen Jeanette Hagberg.
Alexander Löfstrand
På 80-talet kom musikskolan till skolorna, så att barnen kunde spela instrument där.
– Hela grundskolan har förändrats sedan dess och det har påverkat kulturskolan. Nu är skolan mer uppstyrd än det var då och det är snålare med tid, säger Jeanette Hagberg.
Fokus på musik
Men där 80-talet hade generöst tilltagen musikundervisning så var resten av kulturen inte lika uppmärksammad. Ekerös musikskola inkluderade drama och under läsåret 86/87 fanns det två anställda dramapedagoger, men fokus låg på musiken.
– Den där guldåldern man pratar om på 80-talet, det var för musik den fanns. Det fanns inte bild, form eller film. Så det finns på så sätt mer nu.
Notslakt drev replokal
Att det fanns en replokal att tillgå under de där åren på 80-talet var lika viktigt för Max Martin som valthornet på musikskolan.
– Man fick låna trummor, det hade man ju fan inte råd med, säger han i Fredrik Eliassons dokumentärserie.
Replokalen som fanns under Stenhamra skolan på 80-talet används inte längre. Men på fritidsgårdarna finns fortfarande replokaler att låna.
Stefan Källstigen
Replokalen som fanns under Stenhamraskolan drevs inte av musikskolan, utan av en ideell musikförening som hette Notslakt. Inte heller dagens kulturskola har replokaler som kan lånas hur som helst.
– Det ingår inte i vårt uppdrag att ha öppen verksamhet. Men några av våra egna elevband repar här när vi inte använder lokalerna själva, säger Jeanette Hagberg.
Instrument
På fritidsgårdarna finns det replokaler som är öppna för alla kommunens unga, från årskurs fyra upp till 17 år.
På 65:an i Träkvista finns en replokal och instrument att låna. Varje torsdag håller Joakim Bennerheim i en musikaktivitet på 65:an, där han spelar tillsammans med ungdomarna.
Mikael Andersson
På Stengården i Stenhamra finns det ett litet rum med elgitarr, bas, piano, mikrofoner och ett digitalt trumset.
På 65:an i Träkvista är det större och där finns det bland annat trummor, akustiska och elektriska gitarrer, elbas, piano, DJ-set, mikrofoner och PA-system. Det finns också möjlighet för musikproduktion och en podstudio med högtalare och poddmixer.
Vill man komma i kontakt med Joakim Bennerheim på replokalen i Träkvista så är instagramkontot Sextiofemman en av vägarna.
Mikael Andersson
– Det inte ett öppet rum där du kan gå in och ut, men om du pratar med oss i personalen så styr vi upp det, säger Joakim Bennerheim, som är fritidsledare på Ung i Ekerö.
Samma gäller om någon i bandet är äldre än 17 år.
Förtroende
– Det handlar om förtroende. Jag släpper inte in en främling som kan gå bananas. Men när jag litar på att bandet klarar av det själva så kan man egentligen komma och gå som man vill så länge jag har koll, säger han.