Till signaturerna Sara och Eddie (GöteborgDirekt nr 7 resp. 8)! Hur kom ni fram till att man tigger för att slippa arbeta? Hur tänker ni att tiggarna tänker? Typ:
”För att undkomma alla jobberbjudanden i Rumänien (finns inga), lämnar jag släkt och vänner och drar till Sverige! Där kan jag sitta ensam och slappa hela dagarna i den härliga kylan, sju dagar i veckan, år efter år, medan pengarna (enstaka mynt) rasslar ner i min kopp! De flesta ser sura ut eller låtsas som att jag inte finns! Men jag slipper prata eftersom jag inte förstår vad någon säger och de inte förstår mig. Har jag tur så har ingen rivit eller bränt mitt tält när jag kommer ”hem”. (En tiggare i Göteborg fick njuta av en tid i varma sjukhussängar efter att någon bränt hans tält och hud när han sov). Jag kokar lite makaroner i mörkret och försöker sen sova på det kalla och hårda golvet. Jag är så lycklig för att jag slipper jobba!”
Signaturen STIPO (Göteborg Direkt nr 9) tycker synd om tiggarna men finner lösningen i ett tiggeriförbud så vi andra slipper se dem.
En tiggare jag pratat med övergick med glädje till att sälja Faktum när han fick chansen. Han tog det enda jobb han kan få i Sverige istället för att fortsätta slappa! Arbetsskygg? Ett undantag?
Kan det inte vara så att tiggarna kommer hit i hopp om att få ihop pengar så barnen kan läsa läxor i elektriskt ljus, duscha i varmvatten eller att en förälder kan köpa livsnödvändig medicin? Och att de skulle ta vilket skitjobb som helst om det fanns något att få?
Tänk efter själv – vad skulle få dig att åka till ett land där du inte förstår språket för att sitta utanför en mataffär och tigga? Hur skulle din livssituation se ut för att du skulle välja det som ditt bästa alternativ?
Hur kan du bidra till att göra det möjligt för de som befinner sig i en sådan situation att få ett bra liv utan att behöva tigga?
Till Eddie: Om man blir stressad av att någon hejar bör man kontakta en psykoterapeut!
Försök Förstå!
