Att vara anhörig till någon med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) som adhd och autism är oftast en livslång uppgift. Trots ett tungt och omfattande ansvar uteblir ofta stöd och förståelse från omgivningen. Det får förödande konsekvenser, inte minst för de kvinnor som är anhöriga.
Riksförbundet Attention har samlat in 4 600 röster kring anhörigskap till någon med NPF i rapporten ”Kraschar jag så kraschar allt”. Svaren är tydliga. Trots glädjeämnen är anhörigskapet ofta utmanande, tungt och ansvarsfullt. 9 av 10 anhöriga uppger att de har stressrelaterad psykisk ohälsa, till följd av sitt anhörigskap.
Sedan 2009 är det obligatoriskt för kommunen att erbjuda stöd till anhöriga, men alldeles för lite stöd ges och stödet är inte anpassat till den anhöriga. Anhörigas situation är en folkhälsofråga som måste få en lösning. Vi menar att situationen för anhöriga kan förbättras genom att:
◗ Vården och socialtjänsten alltid uppmärksammar och erbjuder stöd till anhöriga och säkerställer att den anhöriga har tagit till sig information.
◗ Kommuner erbjuder ett individualiserat och flexibelt anhörigstöd som kan anpassas efter behov.