Innan jag börjar skriva på den här krönikan, som ska handla om att påsken är min favorithögtid, dyker ett par tankar upp i mitt huvud.

1. Har jag någon gång genom åren redan skrivit en krönika om någon annan högtid, exempelvis julen, och benämnt den som min favorit?

2. Har jag någon gång genom åren redan skrivit en krönika om att just påsken är min favorit?

3. ÄR verkligen påsken bäst?

Men om jag inleder med brasklappen att de flesta högtider har sin charm borde det vara lugnt.

Två dagar längre helg

Dåså, låt oss återgå till det verkliga ämnet för den här texten. Påskens storhet.

För det första är det självklart lyxigt för oss som inte jobbar röda dagar att få två dagar längre helg, precis när man behöver det som mest.

För det andra kan man välja att lägga nivån på pynt och förberedelser helt utifrån lust. Antingen gå all in med äggmålning, påskris och små gulliga kycklingar eller så får det räcka med att ställa fram barnens pyssel från skola och förskola på bordet.

För det tredje kan lusten få styra även när det gäller maten. Det måste inte stå några traditionsenliga sillburkar på lunchbordet som ingen ändå äter – vi kan grilla korv i stället om vädret tillåter.

Det finns egentligen bara en sak som jag är helt kompromisslös kring när det gäller påsken.

Mamma gömmer ett ägg

Jag ÄLSKAR att leta efter påskägg. Nuförtiden när både jag och mina syskon fått flera barn så är fokus främst på att just barnen ska få springa runt som yra höns och vi vuxna får försöka se till att den som hittar ett ägg först inte avslöjar var resten finns.

Men det händer att min mamma gömmer ett ägg till mig, mina syskon och våra respektive att dela på. Då är det blodigt allvar. Och även om ägget inte innehåller mina vanliga favoritsorter så är det årets godaste godis.

Så vad blir sensmoralen? Egentligen borde det vara att försöka ta med inställningen från påsken till årets övriga högtider. Men vi vet ju alla att det inte riktigt går. Så det kan få räcka med att det äntligen är dags för årets bästa högtid.