Nyligen var jag i New York. En imponerande stad, har du inte varit där kan jag säga att det är precis som på film. Det ryker ur marken, gula taxibilar överallt, enorma skyskrapor och ett evigt myller av människor.

Och såklart går ju tankarna när man vandrar omkring på 56:e gatan: ”Tänk om jag bodde här”. Visst vore det häftigt att leva i en av världens mest kända städer; det stora äpplet.

Jag märker att resan blir lite av en jämförelse.

”Central park, nä det har vi inte i Stockholm”.

”Tänk om vi också hade mataffärer som var öppna dygnet runt”.

”Times Square – så häftigt, det finns inte i lilla Stockholm”.

Men precis som all nyförälskelse kommer verkligheten till slut ikapp. Jämförelsen drar igång åt andra hållet.

Vi har inte skyskrapor i varje hörn, men vi slipper i alla fall få lock i öronen när hissen susar upp till 41:a våningen.

Times Square är coolt, men i Stockholm har vi faktiskt fisk-tv (!) i Slussen där det går att se fiskarna simma i realtid.

Central Park i all ära, men Kungsträdgården den där veckan i maj när körsbärsträden blommar, ojojoj.

Inga corndogs-vagnar på varannan gata, däremot en Bröd & Salt i varje hörn.

I New York finns det 472 tunnelbanestationer, i Stockholm har vi 100 stycken. Det räcker, ingen orkar mer signalfel eller löv på spåren än så.

Och ska jag ändå bli ruinerad av svindyrt kaffe, kan jag likaväl köpa det på lokala kafét runt hörnet, än på ett sterilt Starbucks på andra sidan Atlanten.

Visst, Stockholm är inte som det stora äpplet, skinande och imponerande. Vi är mer som en clementin.

Skala bort lite och i de allra flesta fallen får du en riktigt bra liten klyfta, lagom sötsyrlig som du bara vill ha mer av.

Nom nom, här vill jag bo.