Efter år av planerande, ritande, byggande, strejkande och faktiskt även skottlossning så var det den 8 maj 1923 äntligen dags för invigning av den stora minnesutställningen över Göteborgs “ärofulla förflutna”. Ett strålande vårvackert Göteborg mötte den svenska kungen Gustaf V när han anlände till stationen och sedan i fyrspänd galavagn reste genom staden upp till Götaplatsen och entrén till Jubileumsutställningen.
Att det sedan regnade 111 av utställningens 161 dagar och att hela spektaklet gick med dryga 4 miljoner i underskott var det få som tänkte på de här majdagarna för precis hundra år sedan. Visserligen hade det hela vägen fram till själva öppnandet funnits personer som högljutt opponerat sig mot att slänga alla dessa miljoner på en utställning när många göteborgare samtidigt levde under ytterst knappa omständigheter.
Men detta var förmodligen glömt när man passerade in genom entrén vid den nybyggda Götaplatsen, som med sitt pampiga Konstmuseum i sig troligen fick folk att häpna. Här möttes man först av en magnifik historisk utställning.
Väl genom de historiska utställningarna, kunde man se hur två pampiga minareter reste sig mot höjden. Minareterna finns inte kvar men inspirerade senare entrén till Liseberg.
Inne på den stora gården fanns till höger den nyanlagda Näckrosdammen, rakt fram den väldiga minneshallen och till vänster restaurang och dansmöjligheter. Men det som troligen fick folk att höja mest på ögonbrynen var dels den bergbana som letade sig ner från Johanneberg och dels den linbana i vars gondoler man kunde ta sig över Getebergsäng till det nybyggda Liseberg.
Resan med gondolen tog drygt fyra minuter och man hade då tillryggalagt en sträcka på 375 meter när man klev av på Liseberg. Liseberg, som också det fyller hundra år i år, var 1923 väldigt annorlunda mot vad vi tänker oss det idag. Inga attraktioner från invigningen finns kvar. Den äldsta åkattraktionen som finns nu (även om den verkar hotad) är Flumeride från 1973.
Den sista delen av jubileumsutställningen som låg i anslutningen till de övriga var Exportutställningen vid nuvarande Svenska mässan. Här visade västsvensk industri och nationella företag med exportinriktad produktion upp sig.
När man stängde det hela i oktober samma år kunde man räkna in en enorm förlust. Men samtidigt ska man komma ihåg att tusentals göteborgare fick ett arbete och att stadens invånarantal ökade. Det finns också de som påstår att göteborgarnas självförtroende ökade som en följd av den massiva exponeringen som staden fick.
Det ska bli spännande att se om något liknande kan sägas om 2023 års firande när vi i framtiden utvärderar det.
