Tiden går som vanligt väldigt fort och snart är det jul, igen. Stjärnor hänger i fönstren, torgen i Stockholms förorter pryds av julgranar.

Och så är det julhandeln. Det är fortsatt tufft ekonomiskt och matpriserna ligger kvar på höga nivåer. Kanske kommer det att leda till att svenskarna tar det lite lugnare med julskinkan och julklapparna i år, tänkte jag.

Men oj vad fel jag hade. Enligt Handelns utredningsinstitut spås julhandeln omsätta 93 miljarder i år, vilket är rekord.

93. Miljarder. Det hade räckt till 186 000 kronor till alla som lever i materiell och social fattigdom i Sverige i dag.

Siffran ska även ses i ljuset av att i år väntas bli det varmaste året någonsin uppmätt. En sommar med extremhetta i Europa följdes av regnkatastrofen i Spanien. Vår konsumtion under julen gör inte situationen bättre direkt.

Jag är inte duktigare själv. Jag letar inte efter julklappar på andrahandsbutiker och köper mängder av presentpapper för att paketen ska se fina ut under granen. Under julhelgen äter jag min egen vikt i mat, säkert flera gånger om.

Och jag hade gärna skrivit om något helt annat, inte lika deppigt, som vilka julfilmer från 90-talet som fortfarande håller eller min besatthet av helikopterrånet. Men 93 miljarder är några miljarder för mycket att blunda för.

Kanske det ändå behövs en påminnelse, inte minst till mig själv. Ni har hört det förut, men det är värt att fundera över hur många julklappar som faktiskt behövs. Testa att göra en egen julskinka av rotselleri i år, eller gör dina egna julklappar av saker du har hemma.

När du har läst ut den här tidningen, slå in julklapparna med den. För vad hade kunnat förgylla julafton mer än mitt ansikte på ett paket?