Förra veckan var dramatisk för ordförande Ghalia Saidavi. Kön med pingissugna barn bara växte samtidigt som hon undrade varifrån ledare och tränare skulle komma.

Själv hade hon bestämt sig för att lämna uppdraget. Huvudtränaren ville också sluta. I styrelsen fanns bara sådana vars barn hunnit bli vuxna och lämna klubben. Trots övertalningskampanjer under våren ställde inga yngre föräldrar upp.

I sista stund lyckades klubben rekrytera tre nya styrelsemedlemmar ur en ny generation.

– Vi visste länge inte om vi skulle överleva. Men jag och huvudtränaren har bestämt oss för att fortsätta i ett år till så att den nya styrelsen får en smidig överlämning och hinner hitta en ny tränare.

Men problemet att värva föräldrarna till dagens barn som ledare och tränare kvarstår.

Covidrestriktionerna har drabbat det ideella engagemanget hårt till och med i Vallentuna, som är känt för sitt starka föreningsliv.

– Under pandemin lämnade föräldrarna sina barn på träningen men sedan fick de inte vara med. Då satte sig ett mönster, säger Ghalia Saidavi. Fortfarande lämnar man barnet och går.

Hon tycker att det är synd att inte fler föräldrar kommer med i klubben.

– Det är ju väldigt kul att få vara med och se barnens utveckling. De har en lekfullhet och tävlingsinstinkt som vi många gånger förlorar som vuxna. Och många barn saknar en vuxen de har förtroende för. Att vara den som finns där kan bli väldigt viktigt för barnen samtidigt som det är givande för en själv. 

På Svenska bordtennisförbundet vill förbundschef Thomas Buza få sporten att växa.

Kan ni hjälpa Vallentuna BTK med det när vuxenengagemanget minskar?

– Vi har en hel avdelning som jobbar med de här grejerna och som vill vara vägledande och stöttande. Jag hoppas Ghalia vill kontakta oss, säger han.