De växte tillsammans med Ros-Maris bror Jan-Åke Åkerström alla upp i det då nybyggda Vällingby och släpper nu boken "Vällingbybarn".

– Vi tillhörde alla dem som flyttade in på Multrågatan och Ullångergatan på 50- och 60-talet och gick på Vällingbyskolan om dagarna. Det var otroligt mycket barnfamiljer överallt. Alla var ute och lekte långt in på kvällarna, säger Ros-Mari när vi träffas på ett kafé i centrum.

Råcksta centrum fullt med butiker

Vällingby centrum med folkvimlet eller skobutiken lockade barnen nästan varje dag efter skolan.

– Även Råcksta centrum hade fullt med butiker. Det fanns en stor glädje bland alla som flyttade hit. Alla hem var inte stora, men de var ju helt nya. Kändes luftiga, moderna och så fanns kylskåp! berättar Karin.

Fritidsgården Tegelhögen, eller Centrumgården som den kallades först, var otroligt populär bland ungdomarna och ofta fullproppad.

Håller än. Pallas kondis har i flera år varit favoritstället i Vällingby för Siw Lindén, Karin Östberg och Ros-Mari Dahl. Alla tre bor kvar i västerort.

Filip Magnusson

– Benny Andersson växte upp här och både Hep Stars och Tages lirade på Tegelhögen. Man lärde sig foxtrot där, säger Siw.

Det fanns viss exklusivitet med hattbutiken och Malmbergs päls i centrum.

Söndagsmatinéer visades på Fontänen.

– 1 krona för entrén och 25 öre till godis fick vi av mamma, berättar Siw.

Varm choklad och flörtar på Pallas

Pallas kondis var tjusigt som nytt.

Hade tjejer pengar på sig var det inte sällan hit man gick för att synas och träffa killar.

En varm choklad med vispgrädde var det som gällde.

– Men det hade inte alla råd med. Vi växte upp med en ensamstående mamma, men kämpade tillsammans. Ibland behövde hon jobba extra och vi fick hålla oss ute så länge som möjligt om dagarna, säger Karin.

– Det var stor skillnad på hur bra ställt folk hade det, men det talades inte högt om det. Vi kände oss ifrågasatta ibland för att vår mamma var skild, man fick ett helt annat bemötande än de som bodde i kärnfamilj. Men man tog sig igenom det.

Siw Lindén som ung på en trehjuling. Bilden är med i nya boken "Vällingbybarn".

Från boken.

I det nya Vällingby centrum samlades tidigt även a-lagare. S:t Tomas kyrka bjöd hemlösa på decemberkaffe, minns Ros-Mari.

– "Kenta" och "Stoffe" var lika gamla som oss. Man stötte på dem under andra hälften av 60-talet vid centrum. En gång jagades "Stoffe" av civilpolis, han slängde en haschboll till mig som han hoppades att jag skulle gömma, men jag spolade ned den på toaletten hemma, berättar Ros-Mari med ett skratt.

– Jag vågade inte prata med "Stoffe" efter det.

Känner stolthet

Det var tydligt att en blandning av folk i Vällingby var stadens mål, minns författarna.

Här fanns ju både villor, radhus, bostadsrätter och hyreslägenheter.

Bild på Siw Lindén, då 18, som blev utsedd av Vattenfalls 3 000 medarbetare i Råcksta till "Årets lucia" 1969. Bild från boken.

Från boken.

– Vi trivs fortfarande väldigt bra i västerort och känner ändå en stolthet att komma härifrån och att vi bor kvar, men vi saknar det där som fogade samman orten förr. Fyrverkerier som nu när Vällingby fyller jämnt, något arrangemang kring lucia, julgransplundring, en julbock! Något som skulle dragit alla till centrum, säger Siw.

En sånggrupp övar på fritidsgården Centrumgården, som Tegelhögen först hette.

Stockholms stadsarkiv