Alex Fernandez fick sitt första teleskop när han var 12 år. Sedan dess har han skaffat ett större. – Ju mer ljus ett teleskop släpper in ju mer ser man. Och ett stort teleskop släpper in mer ljus, det är som en hink med vatten som rymmer mer.

Mikael Andersson

– Många tänker inte på vad som händer här uppe.

Alex Fernandez står vid fältet bakom Färentuna kyrka och vi tittar upp i himlen. Den är hög och klar och bländande blå – det är svårt att föreställa sig det gytter av galaxer, asteroider, planeter och partiklar från solvindar som finns där ovan.

– Jag älskar att inspirera andra att se det här. Vi tittar så ofta ner i mobilerna men vi har så mycket annat, över våra huvuden.

Han har spenderat flera nätter här och på andra håll på öarna – påbyltad för kylan, väntande på den perfekta bilden. Ibland är väntan lång. Särskilt norrsken kan vara nyckfullt. Även om det finns olika appar som kollar styrkan i solstormarna och ger prognoser för starka norrsken, så är det fortfarande en chansning att ge sig ut.

– Man ska alltid hålla förväntningarna låga. Man vet aldrig hur det kommer bli och man behöver vänta länge. Jag sitter ofta ute till två eller tre på natten, och ibland är det kallt, säger Alex.

– Men man glömmer väntan och kylan när man ser norrskenet. Det är så mäktigt.

Teleskop i julklapp

Sitt första teleskop fick han i julklapp 2020, när han var 12 år. Julen efter fick han sin första stjärnspårare, som följer jordens rotation och gör det möjligt att ha lång exponeringstid på bilderna. På så sätt får Alex till sina bilder av planeter och stjärnor.

Vintergata och norrsken över fälten vid Färentuna. Bilden är beskuren.

Alex Fernandez

Att fånga djuprymd och himlafenomen på bild är ett sätt att upptäcka och dokumentera, samtidigt som det ger chans till naturupplevelser.

– Ringarna på Saturnus, Jupiters alla månar, alla detaljer och färger. Det är fantastiskt vad man kan se, säger Alex.

Komet vid Maskbacken

Dagen efter vårt möte planerar Alex en natt uppe på Maskbacken, för att förhoppningsvis fånga en komet på bild. Där kommer han upp en bit vilket hjälper för att se kometen, men också för att komma över gatlyktor och annat ljus. För Alex är alltid på jakt efter mörker.

– Stockholm är fullt av ljusföroreningar. Jag blir så arg när jag ser lampor som riktas uppåt. Det är så onödigt, det är ju inte där uppe ljuset behövs.

Ute på öarna är det bättre, inte Norrlandsmörkt men ändå okej på rätt ställen. Alex har fångat Vintergatan över Färingsöfälten, månförmörkelse över Drottningholm, augustis supermåne över Ekerö kyrka och norrsken över fält och kyrkspiror.

Supermånen i augusti vid Ekerö kyrka.

Alex Fernandez

Fenomenen på himlavalvet är i fokus i hans bilder, men de är ofta förankrade i något jordnära.

– Jag tycker att en bild blir bra när det finns något i den som människor direkt förstår vad det är, som en kyrka eller ett träd. Det ger bilden en story. Jag tycker om när bilden har en berättelse.