– Lila och rosa färger. Tröjor med hästar och katter på.

Så beskriver femåriga Agnes Lindh en typisk tjejavdelning i klädaffären.

Och på killavdelnigen: svart och blått, dinosaurier och bilar.

Varför måste det vara så? Den frågan har Agnes och de andra barnen på Nyckelpigan, en avdelning på förskolan Trädgården i Hökarängen, diskuterat på sistone.

Det började med att de läste en bok om en pojke som får problem när han vill ha en tröja med katter på.

– De blev nästan provocerade, berättar förskolläraren Annika Martinka.

Femårige Tom Wall har på sig en tröja med en enhörning på. Han råkade själv ut för något jobbigt när han skulle köpa den:

– Han i kassan sa ”killavdelningen är där borta”, berättar han.

Hur kände du då?

– Jag blev ledsen.

Liksom resten av Farstas förskolor jobbar Trädgården den här terminen med temat barns röster. När Mitt i hälsar på visar barnen upp skyltar som de har gjort, med tydliga hälsningar till klädbutikerna: ”Man får ha på sej vad man vill”, ”Lyssna på oss” och ”Vi vill bara ha en klädavdelning” står det med omsorgsfullt nedplitade bokstäver.

Budskap. Förskolebarnens skyltar har ett tydligt budskap till klädföretagen.

Angie Gray

Ville demonstrera i Farsta

Under projektet jobbade barnen med hur en bra klädbutik skulle kunna se ut.

– Vi gjorde en mittemellan-avdelning för både killar och tjejer, berättar Bricken Berndalen Strandå, också fem år.

Skyltarna ville barnen helst ta med sig och demonstrera i klädaffärer i Farsta centrum, berättar förskolläraren. Men de hörde av sig till tidningen i stället, för på något sätt måste de ju få ut sitt budskap

– Vi har jobbat mycket med barns rättigheter och barnkonventionen. Att de faktiskt kan påverka saker, berättar Annika Martinka.

Mitt i slänger ut en fråga: Varför är det viktigt att femåringar får vara med och bestämma?

Svaret kommer snabbt och klokt från Tom Wall:

– För att de andra kanske inte kommer på saker som vi kommer på.

Väljer själv. Tom Wall gillar sin enhörningströja.

Angie Gray