Jenny Högström berättar om titeln till "Sad life". En titel har hon snott från sitt äldsta barn.
– Mitt äldsta barn kan undra vad jag har gjort på min barnfria tid och tror att jag inte att har något liv. När jag berättar blir svaret "Sad life".
Men det paradoxala är att dikterna i "Sad life" betraktar Jenny Högström som barnförbjudna.
– Det är för mycket sex, drugs and rock'n'roll i dem. Mamma har frågat om hon får läsa boken. Jag har svarat "Nej, jag tror inte det". Mamma är 80, skulle dö en för tidig död, det vill jag inte.
Jenny Högström är uppvuxen i litteraturintresserat hem i Hästveda i norra Skåne. Intresset för litteratur har via omvägar som folkhögskolor, universitetsstudier och boende i Paris gett henne uppdrag som recensent för tidningar som Aftonbladet, Sydsvenskan och GP.
Men hon stannar alltså inte vid att gjuta omdömen om andras skrivande. Jenny Högström skriver också själv. "Sad life" är hennes tredje bok och andra diktsamling.
– Jag skrev olika, enskilda dikter – till en kompis födelsedag, till ett bröllop, efter en kärlekshistoria som gick åt skogen – men efter ett tag såg jag att de hängde ihop. Jag har gillat att jobba med de här scenerna.
Jenny Högström kallar sig skämtsam Kvilles Catullus, syftande på den romerska diktaren som levde kring Jesu födelse.
– Han skrev skabrösa dikter om horor och fester; vackra känslor. Jag kallar mig det lite som ett skämt. Dikterna spekulerar ganska mycket om ett mytologiserande om sig själv, om något som möjliggör något mer. Det är inte summan av mig själv.