I januari 2024 attackerade Ellen Voutilainen på en träning. Hon säger att hon säkert har gjort rörelsen 100 gånger tidigare. Men den här gången vred hon vänsterknät så illa att det främre korsbandet slets av. Hon tvingades till närmare ett år av rehabilitering och fick följa SM-slutspelet från bänken.

– Det var tufft. Man tränar ju för att vara med i de matcherna. Det är jobbigt att känna att man inte kan hjälpa laget.

I stället för studspassningar till lagkompisarna i Nacka bollhall blev det enbens§knäböj, vanliga knäböj och stående på balansplatta på gym och hos sjukgymnaster.

– Det har varit mycket övningar för knästabilitet och balans. Och hitta den fysiska styrkan för extremlägen du kan hamna i när spelar.

Kan du skippa övningarna nu?

– Nej, de får jag fortsätta med en lång period. Jag tror jag alltid behöver göra dem för att bibehålla styrkan och balansen men det gör med glädje om jag får spela handboll.

”Det gör jag med glädje om jag får hålla på med handboll”, säger Ellen Voutilainen om knäövningarna hon sannolikt måste fortsätta att göra hela karriären.

”Det gör jag med glädje om jag får hålla på med handboll”, säger Ellen Voutilainen om knäövningarna hon sannolikt måste fortsätta att göra hela karriären.

Martin Svensson

”Helt fantastiskt”

Den 28 december var hon tillbaka, förde Skuru till seger mot Aranäs i handbollsligan, gjorde fyra mål och utsågs till matchens lirare.

– Det var ju helt fantastiskt. Det var det jag haft som målbild: att komma tillbaka och bidra med mitt spel. 

Men samtidigt har Skuru drabbats av andra bakslag. Diskbrock har hållit niometersspelaren Kaja Stojilković borta sedan i december. Och den 10 februari skadade sig poängdrottningen Alexandra Bjärrenholt. Även hon har slitit av det främre korsbandet i vänster knä och blir borta i ett år.

– Det är klart att det är en stor kugge som vi har tappat. Ingen av oss kan ta hennes plats. Vi har flera nya spelare som har fått nya platser och roller. Det ser bättre och bättre ut på träningarna. Hittar vi ett lugn i det tror jag ändå att vi blir slagkraftiga, säger Ellen Voutilainen.

Ellen Voutilainen har skadat korsbanden i båda knäna och spelar nu med flera skydd.

Ellen Voutilainen har skadat korsbanden i båda knäna och spelar nu med flera skydd.

Martin Svensson

”Kan bli guld”

Skuru var i en liknande situation 2021. Då förlorade klubben också en tongivande spelare när storstjärnan Ulrika Olsson bröt kontraktet efter ett bråk med klubbledningen mitt under slutspelet.

Trots det lyckades Ellen Voutilainen föra Skuru till klubbens första SM-guld sedan 2005. Hon hoppas kunna göra om det.

– Jag tror på det. Absolut. Vi behöver hitta tillbaka till vårt spel – än så länge gör vi det tyvärr lite för korta perioder. Men får vi vind i seglen kan det mycket väl bli ett till guld.

”Helt fantastiskt. Det var det jag haft som målbild: att komma tillbaka och bidra med mitt spel”, säger Skurus lagkapten Ellen Voutilainen om att vara tillbaka efter knäskadan.

”Helt fantastiskt. Det var det jag haft som målbild: att komma tillbaka och bidra med mitt spel”, säger Skurus lagkapten Ellen Voutilainen om att vara tillbaka efter knäskadan.

Anders Johnson

Vad blir avgörande för att lyckas?

– Att vi tror på vår egen förmåga och att vi får igång ett fartfyllt anfallsspel.

Både i serien och slutspelet blir det flera långa bussresor till bortamatcherna. Målvakten Rebecca Nilsson har tidigare berättat att hon då passade på att virka en mormorsfilt.

Ellen Voutilainen framför Rebecca Nilsson, nyckelspelare i Skuru som båda virkar.

Ellen Voutilainen framför Rebecca Nilsson, nyckelspelare i Skuru som båda virkar.

Anders Johnson

Fyra i laget virkar

Ellen Voutilainen avslöjar att även hon virkar.

– Vi är tre fyra stycken i laget som virkar: jag, Rebecca Nilsson, Carolina Ingesson och Jennifer Johansson. Vi blir klassade som tantklubben men vi gör det med glädje. Just nu virkar jag på en filt.

Vem var först?

– Jag tror att alla höll på var för sig. Sedan kände vi lite mer samhörighet när vi hörde att fler höll på. Då kunde vi vara lite mer öppna och kände oss inte så ensamma.

Vem är bäst?

– Jag vill nog ändå säga att jag är bäst.